I’ve come up with a set of rules that describe our reactions to technologies:
- Anything that is in the world when you’re born is normal and ordinary and is just a natural part of the way the world works.
- Anything that’s invented between when you’re fifteen and thirty-five is new and exciting and revolutionary and you can probably get a career in it.
- Anything invented after you’re thirty-five is against the natural order of things.
Det här citatet kommer från Douglas Adams (Hitchhikers Guide To The Galaxy), och är tämligen välanvänt av teknikevangelister och nördar. Naturligtvis är det tänkt att vara humoristiskt, men det finns en del sanning i det.
Det förekommer inte sällan en skepsis mot ny teknik och ofta från grupper som “alltid gjort så”. Mobiler gör oss beroende. Sociala medier sprider bara falsk information Självkörande bilar kommer aldrig att kunna vara lika bra som en människa bakom ratten. Tryckpressen gör munkarna lata.
Det här är ett mönster som upprepar sig. Om det är något som man inte redan har omfamnat eller vill omfamna, så är det alldeles för enkelt att peka ut ett visst problem och använda det som svepande argument för att den inte ska användas över huvud taget. Helst inte av någon annan heller.
Ta det här med kalendrar. Jag älskar min Google-kalender och utan den hade jag haft väldigt svårt att planera mitt liv. Det är naturligtvis inte det enda alternativ. Outlook har sin variant och det finns även andra alternativ
Men papperskalendrar förekommer fortfarande, och det är intressant att titta på argumenten för det. För en papperskalender är ju bevisligen sämre på väldigt många områden. Den påminner dig inte när det är dags för nästa möte. Man kan inte öppna den för andra så att de kan se när du är ledig. Tappar man bort sin kalender, eller glömmer ha den med sig så han man ingen aning om vad som händer härnäst. Man kan inte lägga in återkommande händelser utan en väldig massa jobb. Och om man inte fortfarande använder blyerts så blir det väldigt stökigt om man måste ändra en bokning.
Men, säger man, jag har ju så mycket bättre översikt i min papperskalender. Och det är naturligtvis sant. En veckoöversikt på en 5”-mobil kommer förmodligen ge mindre detaljer än vad ett A4-uppslag i en filofax kommer ge.
Så låt oss utgå från att det är på det viset. Att översikten är sämre. Är det i så fall ett argument för att fortsätta hålla sig till sin papperkalender? Det kan vara det. Om översikt är det enda som betyder någonting, så är det absolut ett giltigt argument. Men om man aldrig kan boka in en lunch eftersom man inte har kalendern med sig, eller ofta bokar om eftersom man trodde att en viss tid var ledig men inte var det, så kanske det är värt att tänka om. För det kommer att lösa problem.
Översikten kommer däremot fortfarande vara ett problem, men om det är så viktigt, låt oss i så fall fokusera på hur vi kan lösa det. Kanske är det så att veckoöversikten blir mycket bättre om du tar upp den på en större skärm, som tex på en dator. Det kanske inte behöver vara så att man måste släpa runt på en dator vart man än går, då veckoöversikten inte är något som man behöver titta på varje gång man har behov av att öppna kalendern. Ibland räcker det att se om lunchen imorgon är ledig.
Det kan också vara så att Google och Microsoft måste bli bättre på att bygga en veckoöversikt, och då måste vi som användare få låta dem veta det. Eller så kommer någon annan att bygga en smart tredjepartslösning som du bara hakar på din digitala kalender.
Vårt fokus måste vara på att lösa de eventuella problemen som alltid kommer att finnas med den nya tekniken. Att se bortom farorna och bristerna och se om fördelarna och möjligheterna faktiskt överväger.
För annars riskerar vi att kasta ut barnet med badvattnet. Och jag tror inte att det är någon som hävdar att vi inte ska bada våra barn bara för att det finns en liten risk att någon faktiskt gör det.