Katedralskolan, där min dotter går, har som i ett led att ”minska stress” beslutat att konfiskera elevernas mobiler under lektionstid. Katedral är inte först med detta, och förmodligen inte sist heller.
Jag har svårt att se varför en såpass framtidstänkande skola väljer att ta det här beslutet. Att elever blir distraherade under lektionstid är inget nytt, men i vanlig ordning så är det det nya – mobilen – som demoniseras. För det skulle naturligtvis inte kunna vara något annat som är problemet.
Min dotter, som är enormt engagerad i sin skolgång, har mer än en gång lyft stressen som hon och hennes kompisar är under. Stressen över att ett misslyckande kan avgöra betyget för en enda kurs. Stressen över prov som ligger för tätt för att hon ska hinna förbereda sig ordentligt. Stressen över att kvaliteten på olika skolor har gett eleverna olika förutsättningar inför gymnasiet.
Inte en enda gång har jag hört henne nämna stressen som uppstår över att ha tillgång till mobilen under lektionstid, eller att hennes klasskompisar har det.
Nämnas bör är att mobilerna faktiskt används under lektionstid ibland. Det finns uppenbarligen lärare som ser nyttan med tekniken istället för att se den som ett hinder, men det är samtidigt lite oroväckande att det är någon som jag ska behöva bli positivt överraskad av. Vill vi inte att alla ska se möjligheter?
Under det första föräldramötet på Katedralskolan så stod en av rektorerna på scen och berättade om planerna kring mobilförbud. Han sa att ”jag hoppas verkligen att jag har ert stöd”.
Nej, ni har inte mitt stöd. Ge min dotter hennes egendom tillbaka.