Ann-Louise var ett fan av hårdrock och speciellt av Nightwish. Jag letade länge innan jag hittade en Nightwish-låt som jag ville ha med på begravningen. När jag väl hittade den var valet helt självklart och att jag ens övervägde något annat var nästan absurt. Låten blev Last Ride of the Day.
Låtens tema har alltid tilltalat mig. Musikvideon (eller snarare segmentet ur filmen) är en berg- och dalbana, och vid mer än ett tillfälle har jag använt det som liknelse för att sluta med något när man är på topp. Och att gå ut på topp var precis vad Ann-Louise gjorde. Men det finns samtidigt en textrad i refrängen som har kommit att betyda mycket för mig under den senaste tiden:
It’s hard to light a candle, easy to curse the dark instead.
Det ursprungliga citatet som Tuomas Holopainen förmodligen lånade är ”It’s better to light a candle than to curse the darkness”, vilket är sant. Men versionen som jag nu lyssnat till fler gånger än jag kan räkna lyfter något som originalet saknar: Att ljuset inte nödvändigtvis är den enkla vägen, utan att mörkret – sorg, problem ilska och hat – är det. Det något vi behöver påminnas om, för det är alldeles för lätt att ge efter för misären.
Varje kväll tänder jag ett ljus för Ann-Louise. Det får brinna i sovrummet tills det är dags för mig att sova, och när jag blåser ut det säger jag god natt till henne.En symbolisk handling kanske, men en som hjälper mig.
Känner du också att du behöver ett ljus i mörkret? Tänd det ljuset i så fall. Tänd det ljuset även om det tar emot, för det kommer att kännas bättre efteråt!