Typiskt svenskt

Något som brukar roa mig är att läsa användarkommentarer på diverse nyhetssidor. Ibland är det till och med så att kommentarerna är bra mycket mer intressant än själva artiklarna. Med tanke på hur deprimerande usel nyhetsrapporteringen är på många håll så är det kanske inte så konstigt. Är de inte utformade för att skapa häpnadsväckande rubriker, så är de så fulla av faktafel att det är skrattretande. Uppmärksamma läsare brukar vara bra på att få in den typen av information i kommetarerna.

”Typiskt svenskt” är dock ett uttryck som tenderar att användas ganska friskt. ”Tillknäppta svenskar” och ”medelsvensson” är andra varianter på samma tema. Det är dock tämligen meningslösa uttryck, eftersom betydelsen varierar beroende på vem som skriver. Vanligtvis vill man nedvärdera ett visst beteende som man själv tar avstånd från, men som man utgår från att ”alla andra” håller på med, och medhållen brukar strömma till.

Ytterst sällen hör man något ifrån de där ”typiska svenskarna”, och jag kan inte påstår att jag brukar stöta på dem i någon större omfattning heller. Det känns allt mer troligt att ”medelsvensson” bara existerar samma mentala hål som exempelvis ”de utsugande kapitalisterna” gör i huvudet på Ung Vänster, eller som ”invandrarna som tar våra jobb” gör i huvudet på de som är lika förvirrade på andra sidan av de politiska spektrumet. Kort och gott handlar det om ”dem”.

Medelsvensson är helt enkelt en konstruerad motpol till allt som man själv anser sig representera just för tillfället, vilket brukar variera beroende på var man befinner sig i livet, vilket humör man är på, och i vissa fall även på vilket det aktuella sällskapet är. Det kan därför anses vara typiskt svenskt att klaga på att omgivningen består av personer som agerar typiskt svenskt. Och eftersom fenomenet inte är begränsat till Sverige, så är det typiskt svenskt även om man inte är otypiskt dansk. Däremot tror jag att vi är tämligen ensamma om att använda vår egen nationalitet som ett skällsord, vilket då skulle kunna anses vara typiskt svenskt… och därför inte heller sant.