Igår skrev jag om hur jag såg på att dela med mig av bilder på andra personer, men Narrative är lite av ett specialfall. Den lyder inte riktigt under samma mentala lagar, om man säger så. Narrative är, för er som inte känner till det, en lite kamera som man hänger på sig. Funktionen är enkel. Den tar helt enkelt bilder ungefär två gånger i minuten utan att man som användare behöver göra någonting alls.
Jag kan inte påstå att jag är överdrivet nöjd med Narrative. Kameran är svårplacerad, bilderna är gryniga och tjänsten är fortfarande inte speciellt bra på att sortera dem. Det sistnämnda är dock något som jag hoppas blir bättre allt eftersom teamet får möjlighet att jobba på den. Jag gillar konceptet, och jag hoppas och tror att version två blir riktigt bra.
Men så har vi det där med integriteten. När jag har Narrative på mig så tar jag kontinuerligt bilder på allt och alla runt omkring mig. Alla är inte helt bekväma med det, och det är inte riktigt samma sak som när jag själv riktar en kamera mot någon och tar ett kort.
Jag delar normalt inte med mig av bilder från Narrative, just av det skälet. Om jag sätter en kamera i ansiktet på någon och tar ett kort, så kommer den personen veta om det. Det är inte säkert att hen (poäng till mig, det här är första gången jag använder det ordet i en mening) tycker om det eller vill att jag delar med mig av fotot, men det är i alla fall mer ”ärligt”. Steget är kanske inte långt ifrån att ta bilder på avstånd när det inte märks, men för mig gör det en skillnad.
Dessutom tar Narrative som sagt inte speciellt bra bilder…