Kan vi inte bara vara vänner?

Ja, jag är Android fan boy, eller kanske snarare Google fan boy. Jag är både nöjd med alla fantastiska tjänster som jag får från Google, och i det här läget så vet jag inte riktigt hur jag skulle fungera utan dem. Det kanske inte är bra, men men… En riktigt bra android-mobil (inte Samsung) är en naturligt del av min tekniska arsenal.

Den här veckan hade Apple sin utvecklarkonferens, WWDC, där man presenterade iOS 8 – den senaste versionen av Apples mobila operativsystem. Jag såg inte livestreamen, men jag har tittat på valda delar av den i efterhand. Däremot följde jag kommentarerna på Twitter och G+. Det var en fascinerande upplevelse.

Om vi bortser från de mer neutrala delen av publiken, så bestod den till stor del av två läger. På ena sidan av ringen fanns Apples fans boys som okritiskt hyllade allt som presenterades och gick igång på hur innovativt allt var. Det var versionen som skulle visa Android hur undermåligt det var (trots att samma personer alltid hävdat att så var fallet). Ingen nämnde Windows Phone.

Det andra lägret var Androids fan boys. Där påpekades det hur i stort sett varenda funktion har funnits i Android i flera år, vilket jag är benägen att hålla med om. iPhone-användarna sågades sedan som får, och Android lyftes till skyarna.

Visst är det roligt? Jag tycker det är roligt att retas med iPhone-användare – speciellt min dotter – och jag kan le åt gliringarna kring Android. Jag tar dessutom gärna en diskussion om hur man bäst använder respektive plattform, och vad som är fördelar kontra nackdelar med dem. Men ska det vara så svårt att vara lite civiliserad?

Jag är inte säker på om en iPhone med iOS 8 skulle lyfta min mobila upplevelse jämfört med Android, och jag vet att det finns saker som inte fungerar lika bra. Men det finns inget negativt med att varken iOS eller Android lånar funktioner av varandra, eller att operativsystem blir bättre. Alla förtjänar den bästa möjliga upplevelsen, oavsett plattform, och att förringa den andra har ingen som helst inverkan på den egna.

Är det här verkligen så svårt?