Eller, vanligtvis har har jag kraften jag behöver, men ibland kan det bli lite kris. Det här inlägget hade kunnat handla om kaffe, men istället tänkte jag prata lite om batterier.

De flesta saker som vi bär runt har någon form av batteri. Vanligtvis någon form av litiumbatteri. Vi laddar och laddar ur. Laddar och laddar ur. Och ibland blir det tomt. Och den trista sanningen är att batterier blir sämre med tiden. Internet är full med råd kring hur man ska ta hand om sina batterier, men många av dem handlar om äldre typer av laddningsbara batterier. Eftersom jag nyligen uppgraderat min arsenal av prylar som går på batteri, så tänkte jag skriva av mig kring hur jag numera försöker hantera mina olika enheter.

Men lite korta utgångspunkter. Litiumbatterier mår bäst av att inte laddas fullt hela tiden, och de ska absolut inte laddas ur helt. Turligt nog har prylarna vi använder inbyggda skyddsmekanismer som i normala fall förhindrar att de laddas ur. Det är därför mobilen stänger av sig även om det verkar som om att det finns någon procent kapacitet kvar, och ibland fuskar systemen genom att visa 0% även som batteriet inte är helt urladdat.

Min gamla mobil – Google Nexus 6P – behandlade jag som alla andra mobiler som jag haft tidigare. Jag kopplade in den på laddning när jag gick och lade mig, och på morgonen var den fulladdad. Under dagen tog jag de flesta chanser jag hade att koppla in strömmen – i bilen, på kontoret, etc. I korthet försökte jag att ständigt ladda upp den till 100%.

Resultatet var att efter ungefär 18 månader så fick jag ut knappt hälften av batteritiden jämfört med när jag först fick den. Nexus 6P hade visserligen problem med just batteritid, vilket gjorde att jag faktiskt fick batteriet utbytt på garantin… Sedan tvärdog den helt, men det är en annan historia.

Min nuvarande mobil – Google Pixel 2 XL – har jag bestämt mig för att behandla lite annorlunda. Jag sätter den normalt sett inte på laddning under natten, men jag försöker att ladda upp den någon timma innan jag somnar så att batteriet är på ca 80% när jag släcker lampan. Under dagen är ambitionen att inte låta batteriet gå under 40% och att istället ladda den lite då och då. Naturligtvis finns det dagar då detta inte är praktiskt. Om jag vet att jag kommer att vara på språng mycket så laddar jag till 100%, men ambitionen är att inte göra det.

Jag använder appen Accubattery för att hålla koll på batteriet, min användning och den beräknade kapaciteten. Intressant nog rapporterar den att jag i dagsläget har aningen mer kapacitet än vad batteriet är byggt för, men eftersom den beräknar detta utifrån användning snarare än att direkt mäta batteriet, så ser jag det helt enkelt som om att jag göra något rätt. Dessutom får jag en notifikation när laddningen nått just 80%, vilket gör att jag inte glömmer mobilen när jag sitter och exempelvis skriver blogginlägg.

Min laptop – en Macbook Pro 2016 – hanterar jag lite annorlunda. När jag sitter på plats på kontoret så är den normalt sett inkopplad. Det betyder att den faktiskt nästan alltid är uppladdad till 100%. Det är är väldigt mycket av praktiska skäl. Att sitta och dra ur sladden till och från är inte speciellt praktiskt och jag inte något bra sätt att låta datorn meddela mig när den är laddad till en viss nivå. Det betyder inte att det inte finns, bara att jag inte har gett mig på att leta upp det.

Men det här är ett bra tillfälle att ta upp det här med laddcykler, dvs hur många gånger du kan ladda upp och ladda ur ditt batteri. Ett litiumbatteri har ett begränsat antal laddcykler, men det betyder inte att en hel laddcykel går åt bara för att man kopplar in laddare. Snarare handlar det om hur många gånger som du utnyttjat batteriets hela kapacitet, dvs laddat från 0-100%. Att ladda från 40-60% tar exempelvis bara en liten del av en laddcykel. Det är också värt att nämna att man gör åt avsevärt mycket fler laddcykler om man laddar batteriet till 100%, snarare än att bara ladda till exempelvis 80%.

När jag sålde min nästan 4 år gamla Macbook Pro, så hade jag använd ungefär 200 laddcykler, och batteriet anses vara slut efter 1000 st. Jag hade fortfarande ok batteritid, även om mitt primära arbetsverktyg är Chrome, som är välkänt som en batteritjuv. Men med tanke på hur bra min gamla laptop har klarat sig, så har jag heller inte sett någon anledning att justera mitt beteende efter bytet.

Slutligen så har vi det här med bilen, min Tesla Model S75. Även om det här är en elbil, så sitter det samma typ av batteri i den som det sitter i en vanlig mobil. Det är bara väldigt mycket större. Tesla har väldigt specifika rekommendationer när det gäller batteriet, rekommendationer som rimmar väl med vad jag nämnt tidigare. Men den har också större möjligheter att styra hur batteriet används. Det mest användbara verktyget är att man kan bestämma en gräns för hur mycket man vill ladda upp bilen. Efter att den gränsen är nådd, så bryts laddningen automatiskt.

För att klara min dagliga användning så har jag normalt den gränsen inställd på mellan 60-70%. Det gör också att jag kan ladda på en lägre effekt hemma, vilket är snällt mot säkringarna (ja, jag har bränt några stycken sedan jag köpte Teslan). Om jag ska köra längre sträckor så händer det att jag laddar fullt, men faktum är att jag inte ens gör det alltid. Tesla superchargernätverk är vanligtvis tillräckligt för de tillfällena.

En intressant funktion är att om du väljer att ladda Teslan fullt två gånger i rad, så kommer du få en varning om att det försämrar kapaciteten på batteriet och en fråga om att automatiskt sänka gränsen. Det här är garanterat baserat på faktiska data, och Tesla är väldigt bra på att bearbeta data från sina fordon.

När Teslas Model S60 började närma sig slutet av sin tillverkning, så levererades de med 75Kwh-batterier, snarare än de 60 som egentligen tillhörde modellen. Istället fanns det en mjukvaruspärr som gjorde att batteriet inte kunde laddas fullt ut. För Teslas del var det garanterat en besparing, eftersom man kunde ta bort en batterimodell ur produktionslinjen, men det innebar också att man fick möjlighet att bevaka hur kapaciteten påverkades över tid när batteriet aldrig laddades fullt ut. Det här är garanterat med i beräkningarna när man bygg senare modeller.

Avslutningsvis vill jag lägga in en lite passus. Jag är inte en expert på batterier. Allt som jag skrivit här är baserat på personliga erfarenheter – som mycket väl kan vara otillförlitliga – och på en mängd artiklar och Youtube-klipp som jag tagit del av under årens lopp. Men samtidigt känner jag själv att jag kanske gör något rätt. Det mest intressanta är att se hur batteritiden kommer att vara på min mobil om 6-12 månader eftersom jag har tämligen konkreta siffror att jämföra med. Det här är en hel vetenskap, men en fascinerande sådan.