ICA började den här veckan med att lägga ut en ny reklamfilm, och i vanlig ordning var den ganska engagerad. ICA har gjort fantastiskt underhållande reklamfilmer i många år nu, med bra karaktärer och satir.
För ett par år sedan skulle jag troligen sagt något i stil med ”tänk att dagen har kommit när man sitter och bedömer reklamfilmer på samma sätt som man skulle bedöma film eller tv-serier”, men på något sätt känns det helt naturligt nu. De bra reklamfilmerna letar sig in i våra hjärtan, och där har ICA verkligen lyckats.
Den här gången ger man en känga åt Google Glass, med sina ICA Glasses, som anstränger sig för att ta konceptet med Glass till sin yttersta spets. Men faktum är att jag på många sätt ser en enhet som på många sätt är klart intressant. Naturligtvis vill jag inte ha en skruv in i hjärnan för att kontrollera mina impulser – det känns väldigt barbariskt, och borde helt klart kunna göras utan kirurgiska ingrepp (ja, jag skämtar) – och att enheten skriker ”risk för övervikt” bara för att tjejen i filmen vill äta lite efterrätt var bara dumt.
Men den typen av förstärkt verklighet (augmented reality) som visas upp i ICAs reklamfilm är långt ifrån ointressant, och mestadels möjligt att uppnå med befintlig teknik. Naturligtvis vill jag kunna få förslag på recept om jag hittar en vara som är nedsatt, och varför ska jag egentligen behöva jonglera en klumpig handskanner när jag kan använda något som följer min blick? Och ja, om den kan påminna mig om att vi har slut på toalettpapper hemma också, så vore det skitbra (ha ha).
Som vanligt är det människan som står i vägen för den här utvecklingen. Den andra halvan av ICAs film visar tydligt på farhågorna som gemene man har. Det finns en högljudd grupp som frenetiskt vill stoppa all utveckling, och det är lätt att reflexmässigt haka på i kören. Allt som är nytt är farligt, tills man vant sig vid det. Fast det är ju bäst att göra narr av det även efteråt.