I somras började min hustru, Ann-Louise, ge mig lite vinkar om att hon var lite missnöjd med sin dator. Inte helt förvånade, eftersom den ganska nyligen hade passerat tre år och hon hade ärvt den av mig. Det är viktigt att rotera it-miljön regelbundet. Det visade sig att det handlade om att den var lite för tung. Eventuellt kan det ha haft något att göra med jag installerade Windows 8 på den.
Valet föll på en Chromebook, en Samsung. Det mesta vi gör idag är på nätet. Visst gör jag själv lite bild- och videoredigering som fortfarande kanske inte lämpar sig i en molnlösning, men det är ingenting som Ann-Louise håller på med. Vi kör Google Apps för vår mail, och jag envisas med att Google Drive är frälsaren. Dessutom är Chromebooks ganska billiga. Vi gick till och med på 3G-modellen för att ytterligare utöka användbarheten.
Skärmen är kanske inte den bästa, och visst känns den lite plastig, men det var ingeting som man inte kund vänta sig från en Samsung. Det är svårt att säga något om uppstartstiden. Med en Chromebook är du uppe och jobbar på ett par sekunder. För att kompensera för bristen på lokal lagring, så inkluderar Google 100GB lagring i Drive när du aktiverar din Chromebook. Det är inte alls tråkigt, och jag var själv väldigt positiv till att det här skulle kunna vara en både billig och väl fungerande maskin.
Tyvärr så innebär inte det faktum att allt finns på webben, att det är bekvämt åtkomligt i alla lägen. Ann-Louise jobbar på kommunen, och i en miljö som sitter fast i gamla tröga skrivbordsprodukter. Mailserver är naturligtvis Exchange, som visserligen har ett kompetent webbgränssnitt. Eller det är kompetent när det inte går in i dummyläge.
Exchange tittar på vilken webbläsare du använder, och beslutar därefter om du klarar av fullversionen av webbgränssnittet. Alla moderna webbläsare, inklusive Google Chrome, ges möjlighet att göra allehanda trevliga saker i gränssnittet. Chromebooks är en annan sak. Det finns egentligen inga tekniska begränsningar som göra att en Chromebook inte skulle kunna köra fullversionen av Exchange, men eftersom Microsoft ännu inte behagat inkludera den i listan, så är det dummymode som gäller. Det går visserligen att komma runt det här. En liten plugin till Chrome gör att du kan låtsas vara en annan webbläsare. Men det är klumpigt, och det är den typen av lösningar som gör att Ann-Louise suckar åt mig.
Nästa problem är det här med film och TV på nätet. Det finns fantastiskt kompetenta webbstandarder för att hantera rörlig bild. Ärligt talat, hur ofta blir du informerad om att din webbläsare inte stöds när du besöker Youtube? Tyvärr använder kanaler såsom TV4 Silverlight för att distribuera sitt material, i alla fall om du vill köra betalversionen. Vi kan bara gissa oss till vad anledningarna till det är, men jag slår vad om att den stavas D-R-M. Det finns tillräckligt mycket diskussioner om DRM på nätet, men i korthet så handlar det om att låtsas få kontroll över sin distribution, samtidigt som man frustrerar sina kunder till förbannelse.
Netflix ska enligt uppgift fungera, men jag har inte lyckats med det. Jag har inte lagt ner speciellt mycket tid på det, men det spelar ingen roll. Poängen med en enhet som Chrombooken är att det den ska vara enkelt att använda. Det ska inte behövas handpåläggning från nördar, då faller hela konceptet.
Det finns fler hinder, avsaknaden av en Spotify-app till exempel. Webbversionen går att köra, men den saknar många funktioner, såsom att organisera spellistor. Ytterligare ett problem. Ännu en frustration.
Min hustru växlar numera mellan sin Chromebook och sin gamla Fujitsu, men jag tycker att jag ser Chromebooken mindre och mindre. Det är långt ifrån en dålig maskin, och jag tror till hundra procent på konceptet.
Chromebook är redo för webben, men webben är fortfarande alltför beroende av proprietära system. I korthet, webben är inte redo för Chromebook.