Om man ser till de gudar som befolkar mytologin, exempelvis asagudarna och de grekiska gudarna, så framstår de i många fall som tämligen mänskliga. De festar, super och har sex. De har också en tendens till att vara hämndgiriga och i många fall småsinta och elaka. De är en typ gudar som står ett steg närmare mänskligheten om man jämför med exempelvis den abrahamitiska guden. Jag tyckte det var ett intressant koncept, och jag har försökt ta fasta på det när jag började skriva min bok.
I Gainea står guden ännu närmare sin skapelse genom att hon själv lever själv där. Hon har kraften att skapa, vilket jag själv ser som den mest fundamentala egenskapen hos en gud. Men Un skapar också sig själv som en avbild av människan som hon drömmer om med allt vad det innebär. Hon är därför en person som alla andra med mänskliga känslor och svagheter. Hon har ett mänskligt psyke som ska bära pressen som kommer med ansvaret, och som framför allt måste ta med konsekvenserna av att skapelsen inte är perfekt. På samma sätt har Un sina änglar, furim, som liksom henne själv lever tillsammans med mänskligheten de vägleder. Det enda som egentligen skiljer dem från människan, ghulim, är det faktum att de är odödliga.