Det börjar närma sig påsk. Den första storhelgen utan Ann-Louise. Idag tog jag vägarna förbi Smycka, en butik som jag tagit för vana att besöka inför varje sådan helg. Under många år har jag gett Ann-Louise något ur Laila Bagges kollektion Rock by Sweden. Glittriga dödskallar, läderarmband och annat rockigt. Hon älskade dem, och fick en del av sin samling med sig på sin sista resa.
Hon hade naturligtvis inte allt. Kollektionen fylls på ständigt med nya kreationer, vilket är tur för mig. Det vart en del av mitt helgmys att välja ut vilken nyhet som jag skulle köpa till henne. Ibland blev det någon parfym istället, men rocken var en del av vårt band och varje smycke jag lade i ett påskägg eller julstrumpa prydde inte bara henne, utan även det bandet.
Jag vet inte varför jag gick till hyllan med Rock by Sweden idag. Det knöt sig i bröstet när jag stod där, men för en sekund glömde jag av att det inte fanns någon som skulle öppna påskägget när mina ögon föll på halsbandet.
Det var avsevärt mycket enklare än alla andra smycken ur serien som jag har köpt hittills. Ett enkelt hängsmycke med två ord som jag gärna använder för att uppmuntra och glädja människor i min närhet. Två ord som jag av någon aldrig sa till Ann-Louise vad jag kan minnas, men som är så talande för allt hon var för mig och för hela sin omgivning. Två ord som jag önskar att jag sagt till henne.
You rock!