Påsk har varit mycket av en familjehögtid, och påskafton har alltid inneburit påskäggsletande hos mina föräldrar följt av en traditionellt påskbuffé. I sann traditionell anda så brukar jag kring dessa storhelger skippa sillen, men ta en snaps ändå. Beroende på om det var jag eller Ann-Louise som fick köra. Ärligt talat, är det någon som faktiskt tycker om sill? Egentligen?

I år har jag istället varit runt en hel del. Jag var visserligen hos mina föräldrar under lördagen där jag istället för påskägg fick leta efter ospecificerad present, men det blev ingen snaps till påskmaten. Istället har jag umgåtts mycket med vänner den här helgen. Dels på besök hos vänner, dels med vänner på besök hos mig och dels digitalt.

Det har varit tomt utan Ann-Louise, utan tvekan, men med vänner och familj omkring mig så är det lättare. Mina föräldrar är fantastiska och stödjer mig när jag ger dem möjlighet, även om det kanske inte alltid är så ofta som jag borde. Jag har stärkt banden med flera vänner som jag har och kommit ännu närmare dem, samtidigt som jag har funnit nya.

Ni vet vilka ni är och det är ni som bär mig genom livet.

Tack!