I lördags tog jag mig igenom Göteborgsvarvet. Jag kan inte låta bli att vara ganska nöjd med min prestation, men det var inte helt självklart att jag skulle kunnat ta mig igenom det. Hela veckan innan loppet hade jag haft ont i korsryggen och haft problem med sätesmuskeln på höger sida, och det var lite av en chansning att faktiskt åka dit.

Samtidigt kan jag inte låta bli att dra paralleller till livet som entreprenör. Ibland stöter man på motgångar och det är inte alltid självklart att man ska gå vidare med ett projekt. Ibland känner man att man själv inte är rätt för projektet och ibland ligger det helt enkelt inte rätt i tiden. Vi tar – enligt en föreläsning jag lyssnade på för något år sedan – ca 35.000 beslut varje dag, och som entreprenör är det förmodligen ett par till. I det här fallet beslutade jag mig för att genomföra projektet och det var uppenbarligen rätt beslut.

Och som entreprenör, liksom i löparspåret så gäller att sätta upp mål. 2016 var mitt mål att ta mig runt under två timmar. Jag missade det målet med knappt tre minuter. 2.50 för att vara exakt.

Men faktum är det inte var så konstigt att jag misslyckades. Även om målet fanns där så hade jag inget sätt att faktiskt följa upp om jag jag låg inom ramarna för vad jag faktiskt ville uppnå. Min vana trogen så sprang jag loppet utan lurar för att kunna ta in miljön runt omkring mig, men det gjorde att de där påminnelserna som jag normalt får från Runkeeper när jag tränar hemma – den som berättar för mig vad min genomsnittsfart är och om jag behöver öka eller minska hastigheten – inte fanns där.

I år drog jag på mig lurarna. Jag springer gärna med en bok eller en podcast snarare än musik och i lördags valde jag den senaste boken om The Iron Druid av Kevin Hearne. Men framförallt så fanns tryggheten där, en digital röst som var femte minut berättade hur jag låg till.

Jag låg bra till.

Och jag tog mig i mål på 1.54.23.