Eller ja, veckor är ju faktiskt ganska trevliga. Måndagar sticker ut lite grann för en del, men jag trivs som sagt ganska bra även med dem, och naturligtvis är det praktiskt att vi har namn på dagarna. Att det är ett så konstigt antal dagar som sju kan man naturligtvis ha åsikter om, men det går ju nästan ihop med året.
Däremot har jag stora problem med det här med veckonummer. Förmodligen uppfunnet av en galen munk någonstans på medeltiden, och sedan inklämt med våld i ISO 8601. Jag tror inte att munken var involverad i det, men jag kan inte vara säker.
Det finns stora problem med veckonummer. Det största är att det inte säger så hemskt mycket om vad det är man syftar på. Om någon vill boka något med mig i vecka 25, så kan jag förmodligen räkna ut att det är i juni någon gång, med tanke på att året har 52 veckor. Eller 53 med mer eller mindre slumpmässiga intervall. Däremot så har jag ingen aning om när i juni det är. ”Den 16 juni”, eller ”tredje veckan i juni” hade varit mer praktiskt.
Lärare använder veckonummer. De skickar ut mail med ”Veckobrev för vecka 15” och dylikt. Jag är aldrig riktigt säker på om 15 syftar på veckan som gått eller veckan som kommer, men innehållet brukar vara tydligt. Det syftar alltid på veckodagar. Veckonumret återkommer också när det är dags för skolavslutning. Då heter det ”torsdag i vecka 24” eller något liknande. Den 12 juni hade varit mer användbart. Jag kan visualisera den 12 juni, men inte ”vecka 24”.
Det andra tillfället då veckonummer brukar dyka upp är när det är dags att planera semestern. Av någon anledning görs det alltid veckovis, och med veckonummer. En kalender är praktisk att ha, annars finns det ingen möjlighet att få det rätt. Jag är egentligen inte så hemskt intresserad av vilka veckor folk är på semester, men det är bra att veta vilket datum de är tillbaka.
Som varannansveckasförälder så får man ibland höra frågan om man har barnen på udda eller jämna veckor. I de fallen brukar jag svara med att undra vilken vecka det är nu. När personen väl fått upp en kalender, hittat rätt vecka och jag kunnat räkna ut att vi har barnen på ojämna veckor eftersom vi har barnen den här veckan, så har vi säkerligen glömt av varför diskussionen kom upp från första början. Ett alternativ hade ju kunnat vara fråga om vi kan komma på middag den fjärde. Jag kanske till och med hade haft den dagens schema i huvudet.
Soporna töms på jämna veckor. Förra året fick vi ut information om att i och med att året hade 53 veckor så vill de ”undvika förvirring”, och komma och tömma vecka två. Jag hade kunnat leva med den förvirringen om jag hade sluppit vänta en vecka extra efter nyårshelgen med överfull soptunna. Jag visste redan att soptunnan töms de veckor som vi har barnen… förutom att det helt plötsligt ändrades när året hade en vecka extra.
Nej, veckonummer är ett otyg, och saknar mer eller mindre praktiskt användning. Kan vi inte bara sluta med dem nu när vi har återkommande händelser som funktion i våra kalendrar?