En kompis frågade mig häromdagen hur jag kunde vara så positiv. Han menade inte bara just då, utan alltid. Mitt svar när han frågar hur det är, är nästan alltid ”excellent!” Och han har rätt. Jag är väldigt positiv och jag har en tendens att se ljust på det som händer omkring mig.
Men hans fråga fick mig ändå att tänka lite. Det var inte så att jag tyckte att jag skulle ändra mig – det kändes som en dum idé – men att faktisk rannsaka mig själv. En vän påminde mig för ett tag sedan om vikten av självinsikt och det är något som jag har försökt anamma. Så varför inte ge mig på att försöka formulera min syn på livet?
Det här är vad jag kom fram till.
Jag tror på människans godhet.
Jag ser positivt på människorna runt omkring mig. Trots att pressen gör sitt bästa för att förmedla alla fruktansvärda saker som händer i världen, så är jag fundamentalt övertygad om att den stora massan vill andra väl. De verktyg som vi byggt hjälper oss att radera gränser och lära oss mer om varandra. Det kommer också föra varandra närmare och låta oss utföra underverk.
Jag tror inte på problem.
Det är inte helt sant. Jag kallar ofta saker för just problem, men för mig är det alltid en startpunkt, eftersom varje problem öppnar för en lösning. Det gör också varje problem till en möjlig känsla av triumf, och varje oöverstigligt problem har potentialen att locka fram den mest fantastiska lösningen. Mitt liv är kantat av problem, men jag låter dem inte bli långlivade.
Det går inte att misslyckas.
Allt man gör kan naturligtvis gå olika bra, men i min värld så finns det inga misslyckanden. Det innebär inte att jag försöker ställa orimliga krav på mig själv eller på min omgivning, utan att jag kanske ser annorlunda på vad andra kanske kallar för just ”misslyckanden”.
De är snarare konsekvenser, och det är upp till mig att besluta hur jag vill hantera mina konsekvenser. Positiva konsekvenser kan jag njuta av, och negativa konsekvenser kan jag lära mig något av. Ibland är negativa konsekvenserna oundvikliga och ibland inte, men på något vis kommer varje negativ konsekvens att bana vägen för något nytt. Där finns potentialen att lyckas på ett sätt som är mer spektakulärt än något annat jag någonsin har gjort.
Därför går det inte att misslyckas. Livet är en väg mellan framgångar, både stora och små. Det finns naturligtvis motgångar, men de är aldrig en destination. De är gropar på vägen, men i slutänden är det just på vägen de finns.
På vägen framåt. På vägen mot nästa lyckade projekt. På vägen mot nästa triumf.