Det var ett tag sedan jag behövde ta några sömntabletter, och numera sover jag ganska bra. Tyvärr betyder det inte att jag alltid kommer i säng i tid då mina kvällar brukar vara ganska fulla. Det brukar i sin straffa sig med lite mindre energi under eftermiddagen och kvällen.

Tyvärr har tröttheten dessutom effekten att den förstärker känslor och det faktum att Ann-Louise inte finns hemma längre blir mer påtaglig. Hennes sida av sängen är bäddad och har varit det sedan hon gick bort även om jag har bytt de oanvända lakanen i den. Den är också påtagligt tom.

Mitt fokus ligger på allt bra i mitt liv, vilket inte är lite. Jag mår förhållandevis bra, och ensamheten är långt ifrån vad den var för en eller två månader sedan. Men den finns ändå där i bakgrunden, och det märks alltför tydligt att det inte finns någon där att lägga armen om när den smyger sig på.