Arbetstiden är åt helvete

Den här dagen har jag mestadels tillbringat på kontoret. Vi hade release av en ny version av vår produkt, och för att minimera påverkan på kunderna, så försöker vi förlägga det till söndagar.

Ibland får jag frågan om vad jag tycker om att jobba sent, tidigt, kvällar och helger, och jag kan ärligt talat säga att jag inte har något problem med det. Jag är inte ett stort fan av det som brukar benämnas ”arbetstid”, och det är väl kanske tur det med tanke på hur många olika projekt som jag tycker om att omge mig med. Arbetstid existerar vanligtvis mellan kl 08-17 (plus/minus någon timma), och vår kultur säger att ditt liv ska vara en pina under den tiden.

Ett råd som brukar dyka upp ganska frekvent, är att man ska kunna få en bra balans mellan arbete och fritid. Den implicita utgångspunkten är att arbete på något sätt är dålig tid, och att fritid därmed måste vara bra tid. Det är en inställning som facken gärna går igång på när de förfasar sig över att vi via mobilen kan ta emot jobbmail på kvällar och helger, och på så vis aldrig kan ”koppla bort jobbet”.

Jag vill gå så långt som att säga att det är en inställning som är direkt ohälsosam. Runt omkring mig ser jag människor som envist hävdar att de hatar måndagar. Jo, jag vet att de flesta gör det med glimten i ögat, men det finns ett allvar bakom det. De extrema fallen klagar över sitt jobb så fort de får chansen, klagar över hur chefen är en utsugare, och lever för att det ska bli helg.

Varenda. Jävla. Vecka.

Och samtidigt så älskar man inte varje minut av sin fritid. Den där delen där man behöver ta hand om städningen och tvätten på lördagen är knappast någon njutning. Men det är den delen av veckan som många satsar hela sitt liv på. De där timmarna där man desperat försöker klämma in hela sitt liv, och som gör en ännu mer uppstressad för att man inte har utnyttjat dem till fullo. Är det verkligen det som livet går ut på?

Känns det inte som om att man gör något fel då? Känns det inte som om att en balans mellan arbete och fritid är fel väg att gå? Vore det inte bättre om man kunde räkna sin tid på arbetsplatsen som något positivt, och kanske lyfta sin livskvalitet den vägen? Och om man verkligen inte kan hitta något positivt med det man gör, så kanske det är dags att fundera på om det är något annat som man hellre skulle vilja göra.

Jag tycker inte om arbetstid, men jag älskar verkligen vad jag gör. Därför spelar det faktiskt ingen större roll när det behöver göras.