Det gångna året har varit spännande. Det är inte så konstigt eftersom jag försöker gå omvägar för att saker ska hända i mitt liv, men det känns ändå vettigt att reflektera över det.
Låt oss börja med mina misslyckanden. Ett av mina mål för 2015 var att skriva klart två böcker. Det har jag inte gjort. Uppföljaren till Gainea är fortfarande nästan klar, och fram tills dess att jag har skickat den till tryckeriet så känns det som en dålig idé att påbörja en annan bok. Å andra sidan så hamnade min novell Försoning i antologin Svenska Spöken.
Så vad kan jag ta för lärdomar av mina misslyckanden? Om du vill nå dina mål, så bör du följa planen som du satt upp. Mitt misstag – beroende hur man ser på det – var att prioritera andra saker istället. Men målsättningar kan ändras och att kunna prioritera om är också viktigt.
Andra Världar, fantastikförlaget som jag startade tillsammans med Anna Vintersvärd och Jakkin Wiss har sakta men säkert kommit igång. Att vara förläggare är hårt arbete, men roligt. Under årets gång har vi släppt fyra nya titlar på förlaget; Den redan omnämnda antologin Svenska Spöken, två delar av Pernilla Lindgrens antologi Alvhilda och den erotiska piratfantasyn The Incorrigible av Harriet Dumont.
Northern Sky Gaming Tours har haft ett toppenår. Vi har hållit två större lan och flera andra event, inklusive esportkvällarna på Stars and Stripes. Men det mest spännande är all uppmärksamhet som vi har fått, något som lägger grunden för 2016, som vi redan har planerat upp med flera gamingevent. Det här kommer bli en häftig resa.
Jag har även påbörjat ett år som mentor åt en författare/förläggare. Hittills har det varit enormt givande och har gett mig möjlighet att inte bara dela med mig av mina egna erfarenheter som entreprenör, men också att få nya.
Men den största utmaningen under 2015 har varit en personlig sådan. I mars bestämde min fru och jag oss för att se över hur vi levde, åt och tränade. Att leva och äta var något som vi definitivt gjorde, men inte speciellt bra. Och att träna fanns sällan på menyn över huvud taget.
En förändring var nödvändig. De regelbundna intaget av pizza och skräpmat försvann först, och vi började träna regelbundet. Ganska mycket faktiskt.
Vi har varit enormt jobbiga mot vänner, kollegor och familjemedlemmar genom att äta i stort sett bara enligt LCHF. Det betyder att det är en utmaning att bjuda oss på mat, men jag antar att det inte är värre än att ha vänner som är vegetarianer eller allergiker. Fast min nuvarande diet innebär förmodligen att jag är dödligt giftig för alla med kraftig nötallergi.
Men arbetet har lönat sig. Vi känner oss enormt mycket friskare, och personligen har jag gått från ca 100 feta kilon till strax över 80. Det mesta är muskelmassa. Och jag har sprungit. Mycket, flera gånger i veckan. Den bävan som jag tidigare kände när jag knöt p mig skorna för att jogga lätt ett par kilometer är borta. Numera springer jag en mil för nöjes skull. 1,5 om jag vill pressa lite mer.
Under de senaste åren hade jag ignorerat den värk som min kropp hade ackumulerat över tid, genom att skämtsamt hävda att ”det gör ingenting, när man fyller 40 så får man ju en helt ny kropp”. Det visade sig att det var sant. I år fyllde jag 40, och jag fick en ny kropp. Jag var bara tvungen att arbeta lite för den. jag har mindre ont och jag kan röra mig mycket mer bekvämt. Jag har dock inte kollat upp hur min artärer mår av att jag äter smör som godis… Jag kanske borde göra det.
Så vad kommer hände under 2016? Tja, för det första ska jag släppa nästa Gainea. Titta inte på mig sådär, jag ska! Det är klart att jag ska!
Northern Sky kommer att ta upp en hel del av min tid. Även om vi bortser från de stora eventen, så kommer kurserna i gaming för föräldrar att innebära en hel del jobb. Det kommer också att kräva en mer fokuserad organisation för att kunna klara kraven som ställs på oss. Förhoppningsvis kan jag även hitta en plats för min son i organisationen, och ge honom möjligheten att fundera över hur han kan jobba professionellt med sitt stora intresse inom gaming.
Jag har anmält mig till två lopp under nästa år. I maj så kommer jag springa Göteborgsvarvet, en halvmaraton, något som jag för närvarande ser som en uppvärmning inför hösten. I september, så kommer jag och min hustru att springa Höga Kusten Trail. 40 kilometer terränglöpning. Jag har aldrig sprungit så långt. Jag har aldrig sprungit terräng.
Och förutom det, förmodligen… allt. Mitt liv, mitt arbete och allt runtomkring känns enormt spännande. Jag kan naturligtvis inte veta vad som kommer – det finns ingen som kan – men jag vet att det finns enorma möjligheter som väntar där ute.
Och jag tänker vara redo att hoppa på dem.
Read in English.