Igår kväll tillbringade jag min tid på entreprenörsmingel på residenset i Växjö. Jag tycker enormt mycket om den typen av tillställningar, tillfällen där man får möjlighet att träffa människor som brinner för att utveckla sina idéer och att på sitt eget sätt försöka göra världen lite bättre. Ordet inspirerande är måhända en smula överanvänt, men det är precis vad det är.
Men det fick mig också att börja fundera på vad vissa ord har för innebörd för oss, och speciellt de som är relaterade till vår dagliga (och i visa fall nattliga) sysselsättning. Till det vi tillbringar en så stor del av vårt liv att göra. Vårt arbete.
Vi har ett vokabulär som i mångt och mycket bygger på att vårt arbete är något negativt. Vi sätter exempelvis fritid – ett ord med en tydligt positiv klang – som motsats till arbetstid, vilket implicit säger att det senare skulle vara något negativt.
Varje morgon går vi dessutom till jobbet, som naturligtvis drar paralleller till att det skulle vara jobbigt. Jag hör ibland personer som säger att de älskar sitt jobb. Det är naturligtvis precis så det ska vara, men det blir samtidigt undantaget. Det finns en samhällsmentalitet som får oss att ropa ”äntligen fredag” tätt följt av ”måste det redan vara måndag”, en mentalitet som jag är övertygad om får oss att må dåligt.
Joakim Jardenberg säger det väldigt bra när han hellre delar upp sin dag i rolig tid och tråkig tid, och det är något som jag själv har försökt leva efter. Och till och med nämnt i intervjuer.
Men trots det så kan jag inte låta bli att använda mig av de där andra orden. Jag älskar mitt jobb, men jag går ändå till jobbet. Det där jobbiga. Arbetet. Det arbetsamma som tar av min fritid.
Men vad finns det för ord som man skulle kunna använda istället? Sysselsättning är alldeles för tråkigt, ett ord som för antyder att man mest sitter av sin tid. Kanske en produkt av hur ordet använts politiskt så länge jag kan minnas.
När jag ställde frågan på Twitter fick jag förslaget kall. Det var lockande, om än en aning pretentiöst. Men ett problem är att ordet är ett tämligen exklusiv substantiv, vilket ger lite för lite variation.
Under minglet så slog det mig att det som beskrev varenda person i rummet är driven, vilket faktiskt kändes som ett underbart ord att använda. Att driva ger positiva associationer. Att driva någonting ger en känsla av att det går framåt, att man är på väg någonstans. Att det finns ett mål och att man rör sig mot det. Det drivna tar oss bort från det jobbiga och för oss mot en framtid.
Det är så jag vill se mig själv och var jag gör under dagarna. Jag går inte till ett jobb, jag går till det som driver mig. Jag driver företag. Jag driver projekt och idéer, och jag driver fram resurser. Jag driver mig själv och jag driver mitt liv.
Och när jag känner att jag vill ta det lite lugnt, så kanske det räcker att jag bara driver.
Bild: By Skye.marie (Own work) [CC BY 3.0], via Wikimedia Commons