Igår gjorde Newsmill slag i saken och valde att stänga ner sina kommentarsfält. Skälen de anger är att de inte har möjlighet att moderera dem tillräckligt, och att skribenter avstår från från att skriva artiklar eftersom de är rädda för påhopp. Jag önskar att jag kunde säga att jag är förvånad, men Newsmill är inte först. Däremot är det extra anmärkningsvärt eftersom deras slogan är ”Våra läsare vet mer än vi”. Vad gäller nu? ”Våra läsare vet mer än vi, men vi föredrar om ni inte påminner oss om det!”
Jag älskar kommentarsfälten i media och i bloggar. Det händer ibland att jag bara skummar artikeln i sig och bara hänger mig åt allas åsikter, inlägg och frustrationer. Naturligtvis finns det troll – de som inte vill något annat än att som ett litet bara provocera för provocerandets skull – men det är faktiskt en ganska liten del. En högljudd del, ja, men liten. Och när man sett dem ett par gånger, så vet man vilka de är. Det är lätta att ignorera.
Anna Troberg skriver, ironiskt nog även på Newsmill, om vikten att inte bara bjuda in till att kommentera, men att också vara där och svara. Det här är något som i stort sett varenda etablerade dagstidning och nyhetssajt verkar ha missat fullständigt. Newsmill är inget undantag. Det har hänt att jag sett skribenter som svarat på kommentarer i sina egna artiklar, men det är lätträknat. IDGs skribenter har inte tidigare varit speciellt aktiva, men det har blivit bättre.
Och vet ni vad, trollen tystnar vanligen också när de får mothugg från det hållet, och inte sällan är skribenterna ivrigt påhejade av andra läsare i dessa fall. Det är inte farligt att prata med läsarna. Ni skribenter som inte gör det redan, gör ett försök. Ni kanske skulle uppskatta det.
De etablerade medierna är, som Anna Troberg skriver, inte intresserade av att ha en dialog. Risken finns ju att det kommer någon och skriver någonting som man inte håller med om, och hur skulle det se ut? Folk skulle kunna uppfatta det som om att tidningen inte förmedlar en fullständigt objektiv och korrekt världsbild. Nej, i så falla är det naturligtvis bättre att stänga ner möjligheterna att uttrycka sig helt. För då försvinner ju problemen. Eller?