Den senaste veckan har det varit flera höga rop om att lämna Facebook och ytterligare en kavalkad av kritik mot dem, allt i efterdyningarna av Cambridge Analytica-skandalen. Ni vet, där informationen från 80 miljoner konton användes för att bygga detaljerade profiler som sedan kunde användas av exempelvis Donald Trump för att skicka ut olika politiska Facebookannonser till väldigt specifika grupper av användare.
Det är allvarligt, och det är inte bra att det gick att hämta ut information från Facebook på det här viset, vilket Facebook själva insåg och stängde av möjligheterna att göra för flera år sedan. Det minskar inte problemet att det här gjordes men det finns fortfarande ett par saker att ha i åtanke.
Bakom varje konto som öppnades så fanns det en användare som godkände att ja, ni får tillgång till den här informationen. Och det är ju dessutom information som man frivilligt valt att dela med sig till andra, via Facebook. Men riktigt så enkelt är det ju inte heller. I avsnitt 125 av podden digitalsamtal påpekar Måns Jonasson från Internetstiftelsen att vad vi kan om teknik påverkar hur vi tänker på de här frågorna. Det är inte alls säker på att man som användare är medveten om vad man faktiskt godkänner.
Som utvecklare av digitala tjänster finns det absolut mycket att göra för att göra det lättare för användaren att inte bara förstå vad man godkänner men också konsekvenserna av det. Men det är en barriär att ta sig över. I sådär 20 år så har vi lärt oss att klicka godkänn för att saker och ting ska fungera, både på internet och på vår egen dator, och det är svårt att vänja sig av med. Det är därför skandalen med Cambridge Analytica är en sådan ögonöppnare för många, och jag tror att det finns lärdomar att ta med sig. För vi vill väl alla att utgången av de här diskussionerna är positiva?
Först och främst måste vi komma ihåg att Facebook är värdefullt. Det är något vi inte vill ska försvinna utan att ha ett alternativ. Vi kan se det som en mängd data som kan användas både för och mot oss, men vi kan också se det som en mängd berättelser. Berättelser om oss, för oss och av oss. Facebook har öppnat möjligheter att koppla oss samman och föra samtal på ett sätt som aldrig tidigare gjorts och den funktionen är både viktig och demokratiserande. Det finns inget som säger att den funktionen inte kan tas över av något annat, men just nu är Facebook den plattformen.
För det andra måste vi komma ihåg att vår information är värdefull. Värdefull för oss, absolut, men också för andra. Och även om det populära mantrat ”Facebook/Google säljer din data” är falsk och hade saboterat deras affärsmodell, så vill de naturligtvis använda den för att ge oss riktad reklam. Och riktad reklam är i mitt tycke bra, avsevärt mycket bättre än irrelevant reklam.
Men Facebook och Google är långt ifrån de enda som är intresserade av den. Medierna som nu väldigt gärna kritiserar internetjättarna är enormt intresserade av vem du är, vad dina intressen är och vad du klickar på. Och jämfört med de som de kritiserar så är de enormt dåliga på att berätta vad de gör med din information. Och när man från politiskt håll vill ha fler regleringar av vad företagen gör med din information så vill man samtidigt veta mer om dig och vägrar avveckla Datalagringsdirektivet som mer eller mindre ogiltigförklarats av EU-domstolen för flera år sedan.
De här samtalen måste också lyftas när vi diskuterar informationen som samlas in om oss. Inte bara det negativa som kan ske och inte bara vad Facebook och Google gör. Så är du fortfarande på Facebook?
För mig är svaret ja. Facebook tillför ett enormt värde i mitt liv, både privat och professionellt. Det är inget jag planerar att släppa utan en väldigt god anledning och definitivt inte utan ett alternativ.
För Facebook är berättelsen om mig. Och det är berättelsen om mina vänner och bekanta. Jag ser inte i första hand en samling med data utan en samling människor. Människor som skulle komma längre ifrån mig utan Facebook.
Jag kommer prata mer om det i min podd Rocking the Digital Life under nästa vecka.