Att berätta

2010-11-14 av Aengeln

Jag har påbörjat arbete med att redigera boken inför tryckningen. Det är fascinerande att titta tillbaka på det jag skrev för lite drygt ett år sedan, och tänka tillbaka på vad jag hade för tankar på boken då. Det fanns ett embryo till den historia som jag sedan har utvecklat i mina egna drömmar och i samtal med dem människor som varit inspirationskällor och bollplank åt mig.

En sak är säker, projektet har blivit mycket större än vad jag någonsin skulle kunna tänka mig från början. Den enda boken om… tja, det ska jag inte berätta om, eftersom det som jag ursprungligen hade tänkt att börja boken med istället har blivit slutet. Istället har jag byggt upp en värld kring den enda bilden som tidigare utgjorde alltet i Gainea. Vad kan jag säga? Det är kul att skriva.

Faktum är att redan har påbörjat den andra boken. För ett par månader sedan bloggade jag om att den boken skulle het Fuinse, men så blir det inte. Fuinse kommer istället att bli en senare bok. Det är kul att inse att det finns så mycket inom mig som jag vill ha ut, som jag vill berätta. Att skriva ett enda ord är knappt möjligt, det drar alltid med sig flera. Utmaningen är att isolera delar av det universum som jag bygger upp till sammanhängande berättelser.

Just nu kan jag inte säga hur många böcker som Gainea kommer att kunna bli. Fem? Tio? Med den här takten, så kommer jag att ha att göra fram till pensionen (i dem måna jag någonsin tänker gå i pension), och efter det kan jag ju ägna mig åt skrivandet på heltid. Förutsatt att det jag skriver faktiskt är något att ha. Det är ju inte alls säkert, men i dagsläget så spelar det ingen roll. Jag kan ju få drömma om att att bli en bästsäljande författare, och fram tills dess kan jag ju njuta av skapandet.

Fantastiskt jobb

2010-05-18 av Aengeln

Jag har alltid gilla att skriva. När jag var liten skrev jag korta berättelser och dikter och på högstadiet och gymnasiet såg jag exalterat fram emot när det var dags att skriva uppsatser. Ibland hade man turen att man fick välja mellan flera olika ämnen att skriva om. Då brukade jag hinna med i alla fall två.

På gymnasiet skrev jag och min kompis Masse, en samling med noveller, Hjärnsläpp, som jag publicerade på nätet kring 1995. Nätanvändandet var ju ganska sparsamt på den tiden, men en del människor lyckades hitta fram till dem. Jag har ingen aning om hur det gick till, men jag antar att AltaVista inte var så nogaräknad när det gällde indexering av sökord. Det skönlitterära skrivandet föll tyvärr undan till förmån för andra aktiviteter i mitt liv, såsom familj, barn, jobb och Xbox, men Gainea har gett mig chansen att återuppta det igen.

Nu blev skrivandet aldrig något som jag ville satsa på professionellt. Datanörd som jag alltid varit, så lade jag min energi på mjukvaruutveckling och programmering. Men allt eftersom åren gick, så kom jag mer och mer ifrån själva kodandet. Vid det laget satt jag på WM-data, och ett nytt stort projekt höll på att ta fart. Jag lyckades knipa uppgiften som systemansvarig, och de efterföljande åren sysslade jag just med att skriva. Då handlade det om att skriva specar, att försöka beskriva på papper vad utvecklarna ska realisera i kod.

Idag tog jag ännu ett steg i mitt liv, ett steg som innebär att jag återigen kan lägga en del av min energi på att skriva. Företaget där jag under snart tre år suttit som delägare och verksamhetschef, Four Divided by Six, gick under våren in som en del av Fortnox International, där vi kommer jobba med att anpassa Fortnox produkter för den internationella marknaden.

Jag har aldrig varit en enormt bra chef, men jag har haft fantastiska medarbetare vilket gjort att det fungerat bra ändå. Från och med den 1/6 kliver jag dock ner som verksamhetschef på 4DS och tillträder en ny tjänst på Fortnox International. Där kommer jag återigen att få lägga energi på att speca, att bena ut kravställningar från kunderna och att beskriva dem på papper för utvecklarna. I korthet jag kommer att få jobba med att skriva. Naturligtvis inte bara med att skriva, det är mycket annat som ska göras, men det skrivna ordet kommer att bli en väsentlig del av mitt arbete. Det blir en utmaning, en fantastisk möjlighet, och framför allt något som jag verkligen känner att jag brinner för.