Jag har alltid gilla att skriva. När jag var liten skrev jag korta berättelser och dikter och på högstadiet och gymnasiet såg jag exalterat fram emot när det var dags att skriva uppsatser. Ibland hade man turen att man fick välja mellan flera olika ämnen att skriva om. Då brukade jag hinna med i alla fall två.
På gymnasiet skrev jag och min kompis Masse, en samling med noveller, Hjärnsläpp, som jag publicerade på nätet kring 1995. Nätanvändandet var ju ganska sparsamt på den tiden, men en del människor lyckades hitta fram till dem. Jag har ingen aning om hur det gick till, men jag antar att AltaVista inte var så nogaräknad när det gällde indexering av sökord. Det skönlitterära skrivandet föll tyvärr undan till förmån för andra aktiviteter i mitt liv, såsom familj, barn, jobb och Xbox, men Gainea har gett mig chansen att återuppta det igen.
Nu blev skrivandet aldrig något som jag ville satsa på professionellt. Datanörd som jag alltid varit, så lade jag min energi på mjukvaruutveckling och programmering. Men allt eftersom åren gick, så kom jag mer och mer ifrån själva kodandet. Vid det laget satt jag på WM-data, och ett nytt stort projekt höll på att ta fart. Jag lyckades knipa uppgiften som systemansvarig, och de efterföljande åren sysslade jag just med att skriva. Då handlade det om att skriva specar, att försöka beskriva på papper vad utvecklarna ska realisera i kod.
Idag tog jag ännu ett steg i mitt liv, ett steg som innebär att jag återigen kan lägga en del av min energi på att skriva. Företaget där jag under snart tre år suttit som delägare och verksamhetschef, Four Divided by Six, gick under våren in som en del av Fortnox International, där vi kommer jobba med att anpassa Fortnox produkter för den internationella marknaden.
Jag har aldrig varit en enormt bra chef, men jag har haft fantastiska medarbetare vilket gjort att det fungerat bra ändå. Från och med den 1/6 kliver jag dock ner som verksamhetschef på 4DS och tillträder en ny tjänst på Fortnox International. Där kommer jag återigen att få lägga energi på att speca, att bena ut kravställningar från kunderna och att beskriva dem på papper för utvecklarna. I korthet jag kommer att få jobba med att skriva. Naturligtvis inte bara med att skriva, det är mycket annat som ska göras, men det skrivna ordet kommer att bli en väsentlig del av mitt arbete. Det blir en utmaning, en fantastisk möjlighet, och framför allt något som jag verkligen känner att jag brinner för.
Det har varit lite tunnt med skrivandet sedan jag lade ut kapitel fem. Det beror i mångt och mycket på att jag haft lite väl mycket att göra med jobbet. Fortnox kommer snart med en ny version och jag håller på med lite nyheter som troligen kommer i versionen efter det. Det är härligt när man har ett så roligt jobb att man faktiskt inte har så mycket emot att lägga de där extra timmarna på kvällen med att jobba, men ibland kan jag önska att jag kunde ta ledigt en månad och bara skriva på boken. Men det får ta den tid det tar.
Jag har börjat kladda lite på en karta över Gainea. Handlingen kommer utspela sig primärt i tre olika delar av världen, och jag känner att det är viktigt att kunna få proportionerna någorlunda rätt. Samtidigt blir det avsevärt mycket lättare att vara konsekvent när jag beskriver miljöerna. Därför ska jag se om jag kan hitta nåt bra program för att rita kartorna i. Jag funderar på om det skulle gå att göra någonting med Google Maps. Liberty City (GTA IV) finns som Google Map, så varför inte Gainea? Värt att fundera på. I vilket fall som helst kommer jag naturligtvis att lägga ut det här allt eftersom, oavsett i vilken form jag väljer att göra det.
Allt Om Barn har en lite intressant artikel om barns nätanvändande, och framför allt vilken koll föräldrarna har på vad barnen gör på nätet. Själv har jag två barn, och med tanke på att jag själv definitivt är en nörd, så har jag försökt uppfostra dem i samma anda.
Min äldsta, Evelina, fyller 11 år om ett par månader. Hon har haft en egen dator sedan hon var två. Sant, hon klarade inte av att göra mycket med den då, men jag vill ändå tro att det lade grunden till vad hon kan idag. Att söka information på nätet och chatta med kompisar har varit vardag för henne länge och det första hon gör efter skolan är normalt att starta datorn. För henne övertar datorn i viss mån TV:n. Musikvideor eller klipp från senaste Idol, eller vad det nu kan vara, rullar ständigt på hennes skärm.
”Ställ om möjligt datorn på en öppen plats i hemmet.” skriver man i artikeln. Samma råd fick vi på ett informationsmöte i skolan vid ett tillfälle. Vid senaste räkningen tror jag att jag kom fram till att vi har 18 datorer i hemmet (jag skrev att jag var en nörd) för olika ändamål, och en del av dem står faktiskt på öppna platser. Men själv hade jag inte gillat att någon tittade över axeln på mig när jag satt vid datorn, så varför skulle inte barnen känna likadant?
Därmed inte sagt att inte misstag görs. Det tar en stund att lära sig att det man skriver i en chatt inte går fram på samma sätt som när man talar direkt med personen. Tonläge, aniktsuttryck och gester försvinner helt och en oskyldig kommentar blir lätt en källa till gråt. Men det är också något barnen måste lära sig hantera. De måste få göra den typen av misstag, precis som de måste få göra misstag i övriga delar av livet.
Vad vill jag komma fram till då. Jo, sunt förnuft! Barnen måste lära sig bygga upp och använda sitt eget sunda förnuft. Ja, naturligtvis ska man prata med barnen om vad de får och inte får göra. Framförallt handlar det naturligtvis om att inte lämna ut sina personuppgifter, men också vikten av netikett.
Egentligen är det precis samma sak som vad som gäller utanför nätet. Behandla varandra med vänlighet och respekt, och prata inte med okända människor. Internet är inte ett mörkt hål befolkat av mördare och våldtäktsmän. Inte mer än vad den riktiga världen är. Om det är någon som missat det, så är det ungefär samma personer på båda ställena.
Tyvärr är det dock så att netikett är ett fullkomligt mysterium för många, och det gäller definitivt inte bara barn. Många som för länge sedan passerat myndighetsålder skulle må bra av en lektion. I trafiken talar man ibland om ”road rage”, dvs att man helt enkelt uppför sig som ett svin när man sätter sig bakom ratten. Vad är motsvarande när man sätter sig bakom tangentbordet? ”Mouse rage”?