Att vara en drömmare

2010-08-12 av Aengeln

För någon vecka sedan gick jag och hustrun på bio och såg Inception. Där spelar Leonardo DiCaprio en person specialiserar sig på att stjäla information ur folks drömmar. Även om stora delar av handlingen tycks var en ursäkt för att få in fler actionscener, så var det en riktigt bra film även på andra plan. Tanken på att man kan styra sina drömmar och dela dem med andra är ett fascinerande koncept.

I Gainea använder jag drömmar på ett annat sätt. ”Drömmen” är något som ger världen liv, bokstavligt talat. Innan drömmen fanns existerade endast mörker, och drömmen ger själv liv drömmaren för att kunna existera. Drömmaren är naturligtvis Un, skaparen, som ger liv till Gainea.

Drömmen är också en bild av hur saker borde vara. Den är en vision av ett paradis, vilket är vad Un försöker uppnå. Men eftersom människor är en del av drömmen, och människor har möjligheten att göra ”fel” val, så är det inte en självklarhet att det kan lyckas.

Min vision av historien kring Gainea, ser i dagsläget ut att innefatta fem böcker, även om det finns en potential för hur många berättelser som helst som utspelar sig där, och drömmar kommer att spela en ännu större roll.. Med den skrivtakt jag har nu, så innebär det en tidsplan på kanske 4-6 år innan alla är klara, vilket känns överkomligt.

flattr this!


Få nordiska gudar

2010-04-30 av Aengeln

DN, skriver idag om att Idris Elba gör rollen som Heimdall i filmatiseringen av Marvels Thor. Det har kritiserats av fan av serien, som anser att rollen borde gå till en någon som är vit, och förmodligen också blond. Ärligt talat är jag inget större fan av Thor. Inte för att jag ogillar serien, men för att jag inte tagit mig för att läsa den. Jag brukar dock gilla superhjälte-filmer, så jag ser fram emot den i alla fall.

En snabb titt på rollistan avslöjar dock något mycket värre. Den enda skådespelaren med nordiskt ursprung verkar vara Stellan Skarsgård, som spelar Selvig. Det är en enorm skymf mot vårt kulturarv. Eller så är det inte det.

Det handlar om en film, något som är tänkt att underhålla. Att bli upprörd över den här typen av detaljer känns rent utsagt fånigt. Det finns något som heter ”suspension of disbelief”, vilket i korthet innebär att man accepterar att alla detaljer inte är helt verklighetstrogna. Man går med på att utomjordingar i Star Trek talar engelska via en så kallad universal translator, och att den på något outgrundligt sätt även ändrar deras läpprörelser. Man accepterar att karaktärer som ska vara odödliga blir märkbart äldre, eftersom skådespelaren tyvärr själv inte besitter odödligheten.

Och varför gör vi det? För att det blir extremt mycket lättare att njuta av filmen då. Det är en förutsättning för att filmen ska uppfylla sitt primära syfte: Att underhålla. Det är upp till oss själva om vi vill bli underhållna, och om vi inte låter filmen göra det, så finns det ingen anledning att titta på den från första början.

flattr this!