Tankar om mars

I’m pretty much fucked. That’s my considered opinion.

Jag älskar ljudböcker. Jag pendlar, som många av er vet, runt 12 mil varje dag, och under den tiden så är det skönt att ha något som fyller monotonin i att se samma bit asfalt dag ut och dag in. De senaste fem åren eller så har det blivit ljudböcker i stort sett dagligen, och jag plöjer dem på löpande band. Det är verkligen ett perfekt sätt att uppleva litteratur.

Under det senaste året har det dessutom blivit en del webcasts. Ibland sammanfaller de, och på en av showerna som jag lyssnar på var det någon (Brian Brushwood) som rekommenderade The Martian av Andy Weir. Jag är kanske två-tre timmar in, och jag var fast från första början.

Boken handlar om en expedition till Mars, som går helt åt skogen. En av besättningsmedlemmarna antas vara död, och blir lämnad kvar. En stor del av boken är hans loggbok, och R.C. Brey som är uppläsare agerar helt mästerligt. Huvudpersonen, Matt Watney, har en god portion humor trots sin digra situation, och det är häftigt att höra hur han arbetar metodiskt för att utöka sitt matförråd, så att han kan överleva de fyra åren tills nästa expedition till Mars anländer.

Det känns konstigt att rekommendera en bok utan att ens ha lyssnat klart på den, men i det här fallet är jag nog villig att göra ett undantag. Om sci-fi är din grej, så måste du absolut ge dig på den.