Oskar Källner på Debutantbloggen, släpper snart sin bok Drakhornet, och presenterade i veckan sitt omslag. Jag hade inte tänkt duplicera vad han skriver om omslag, men jag tyckte att det kunde vara ett bra tillfälle att visa hur omslaget till Gainea kom till.
När jag började skriva Gainea, så hade jag en placeholder, som var så tråkig att jag knappt inte vill visa den. Det var en bild på en öken med titeln pålagd. Naturligtvis visste jag att jag ville ha något annat till den färdiga boken, och idéerna var många och varierande.
Min första idé utgick från ökenbilden, och jag ville ha Un, en naken blond kvinna, som går genom sanden. I hennes spår växer gräs och andra växter upp. Vad det faktiskt föll på vet jag inte, men jag höll fast vid den under ganska lång tid. Jag bestämde mig dock till slut för att jag ville ha något annat. Något som fokuserade på Uns ansikte.
Efter det kom jag fram till att jag gärna hade haft Uns ansikte i närbild med en pupill som istället var världen, Gainea. Min bror kallade det för ”världens enklaste kompositbild”, vilket inte var så uppmuntrande. Det är skönt med bröder. De kan vara så brutalt ärliga.
Idéen till det slutliga omslaget kom ett par veckor senare, och som så mycket med Gainea, så kom det i form av en dröm. En mardröm i det här fallet, vilket jag brukar uppskatta. De är så lätta att minnas. Men jag såg Uns ansikte framför mig, precis som jag ville ha det. Det var så perfekt, och det hade varit ännu mer perfekt att ha det målat, snarare än bara som ett foto. Frågan var bara hur jag skulle åstadkomma det, men det är som sagt var väldigt bra med bröder. Min bror, Fredrik, jobbar som grafiker på Net Entertainment, och jag har alltid varit minst sagt imponerad av hans verk.
Det första steget var att hitta en modell som kunde användas som grund. Jag satte mig därför och bläddrade igenom mina Facebookkontakter, tills jag hittade Carolina Toresson. Hon passade helt perfekt, och ställde gärna upp på projektet. Efter en fotosession på kontoret hade jag ett helt gäng med bilder som jag skickade iväg till bror.
Efter ett par veckor, så skickade Fredrik en bild till mig, som jag tyckte såg helt fantastiskt ut. ”Nej”, sa han. ”Det är bara en skiss.” Jag var tveksam till hur han kunde se det som en skiss. Jag hade kunnat tänka mig att trycka med den bilden. Men nu när jag ser slutresultatet, så inser jag vad han menar. Skissen är den fjärde bilden nedan.
Det sista arbetet med omslaget – titel och textlayout – gjorde Johan Claesson på Walter Design.








DN noterar idag att det tydligen går bra att sälja böcker även om man blivit refuserad av ett (större) förlag. I förra veckan pratade jag med DNs kulturredaktion om möjligheten att skicka in ett recensionsexemplar av Gainea. Naturligtvis fick jag inget direkt nej, men det vara ganska tydligt att chanserna att någon faktiskt skulle läsa den inte var stora. Ganska naturligt, eftersom DN förmodligen får in ganska många böcker att recensera, men fortfarande bara har ett begränsat utrymme att fylla i tidningen.
Däremot blev jag också informerad om att ”de flesta som ger ut på egen hand har refuserats av de större förlagen”. Själv var jag ganska tidigt inne på att ge ut min bok själv, och jag har faktiskt inte kontaktat något annat förlag, men det var en väldigt nedslående kommentar. Kanske hade den här personen en dålig dag, vad vet jag?
Egenutgivning har diskuterat ganska flitigt på Debutantbloggen för ett tag sedan, och åsikterna om de stora förlagen vara eller icke-vara skiljer sig åt. Själv är jag kluven. Jag anser att de stora förlagen och mediahusen definitivt har ett existensberättigande. Det kan finnas en fördel att ha en pengastark aktör i ryggen, men man ska samtidigt inte tro att de på något sätt är allvetande. De sysslar med att göra affärer, och deras plikt gentemot sina aktieägare är att göra så stor vinst som möjligt. Inget mer. Därför gör de helt rätt när de är restriktiva med vilka nykomlingar som de tar in och hur mycket pengar som satsas på att marknadsföra dem.
Å andra sidan så är det enormt svårt att veta vad som kommer att slå, särskilt inom en genre som är lite nischad. Här tror jag att de små förlagen och egenutgivarna kan spela en större roll. Det kanske kan vara värt att satsa på något som skiljer sig från mängden och att kanske göra det i en lite mindre upplaga. Själv tycker jag att det är värt det, men nu handalr det ju också om min egen bok. Om jag inte trodde på den själv så vore det ju tråkigt. Men tydligen är det ju så att ett stort förlag inte är en nödvändighet för att lyckas få försäljning.
Jag har idag varit och levererat ett antal ex av Gainea till Skivan och Boken i Växjö, och igår fick Bokia i Ljungby ett gäng också. Det betyder att Gainea nu finns att köpa både på nätet och i handeln. Jag har faktiskt nästan inga böcker kvar. Nu ligger det turligt nog en ny omgång och väntar på tryckeriet, så på måndag är lagret fullt igen.
Nu får vi se om den där helsidan jag fick i Smålänningen i fredags ger någon effekt.
Igår hämtade jag de första 100 exemplaren av Gainea på tryckeriet. Jag kan inte säga annat än att det är en fantastisk känsla att hålla den färdiga boken i handen. Det har tagit nära ett och ett halvt år att bli klar, men nu nu är det gjort. Nu ska jag bara skriva resten av böckerna i serien också.
Nu ska boken registreras hos Bokrondellen så att den blir möjlig att beställa hos diverse bokhandlare.