Egentligen har jag ingen dust med Skinz. Det är komplicerat att ha en dust med någon som ignorerar en, och jag är dessutom lite för lugn för ha duster över huvud taget. Faktum är att jag inte har mailat dem på ett tag. Konversationen blir lite ensidig. Så varför inte ringa istället?
Ett problem med det är att det inte finns några kontaktuppgifter på sidan. Det finns heller ingen information om vad bolaget heter som ligger bakom det. Allabolag listar inte Skinz eller något liknande som ett existerande bolag. Men domänen då?
Whois ger oss följande information:
Domännamn skinz.se
Owner (kontakt-ID) migste2221-00001
Administrativ kontakt (kontakt-ID) -
Teknisk kontakt (kontakt-ID) -
Avimottagare (kontakt-ID) -
Domänstatus active
Skapad 2008-11-10
Senast ändrad 2011-12-28
Förfallodatum 2012-11-10
Deaktiveringsdatum
Avregistreringsdatum
Datum för frisläppande
Namnserver ns7.binero.se
ns6.binero.se
ns5.binero.se
ns4.binero.se
ns3.binero.se
DNSSEC signed delegation
Registrar Binero AB (ny)
Ett användbart verktyg. Bakom id:t migste2221-0000 hittar vi följande:
Kontakt-ID migste2221-00001
Namn Miguel Rocha
Företag Stellicious HB
Organisationsnummer [SE]969737-5104
E-postadress rocha_@hotmail.com
Adressrad 1 Månadsgatan 8A
Adressrad 2 -
Adressrad 3 -
Postnummer 41508
Ort Göteborg
Land SE
Telefon +46.768874780
Fax -
Skapad 2011-02-15
Senast ändrad -
Registrar Binero AB (ny)
Det angivna mobilnumret går inte att ringa upp, i alla fall inte just nu, men saker och ting blir ju bra mycket enklare när man har ett företagsnamn och ett organisationsnummer. Allabolag ger oss lite mer om bolaget:
Telefon: 0707-446377
BESÖKSADRESS
Smörslottsg. 64 B
416 78 Göteborg
Västra Götalands län
Telefonnumret visar sig gå till ett kontantkort som inte är aktiverat, men vad vore livet utan Hitta.se?
Mobil: 031-3880629
Adress
Smörslottsgatan 64 B
416 78 GÖTEBORG
Skinz.se bör alltså gå att nå på 031-3880629. Nu ska vi se om någon behagar svara på det här numret.
… men på förekommen anledning tyckte jag att det kunde vara lämpligt att nämna att jag inte jobbar med skinz.se. Jag bara hoppas på att de någon gång kan få för sig att leverera ipad-skinnet som jag beställde i september.
Tydlgen är jag inte ensam med att inte ha fått mina varor, och eftersom de är notoriskt svåra at nå, så har jag förståelse för att folk försöker alla möjliga vägar för att kontakta dem… inklusive att ringa mig.
Nej, det är nog dags att skriva ihop något mer om giraffer och maila dem igen. Kommentera gärna om ni också har problem med skinz. Jag vet egentligen inte vad jag ska göra med informationen, men det hade varit intressant att veta.
Från: Aengeln
Till: info@skinz.se
Giraffer lever i en komplicerad social struktur där olika klaner samsas om resurserna på savannen. Varje klan styrs sedan av en klanledare som kallas för Överhuvudet, och dessa träffas regelbundet för att diskutera viktiga saker såsom matfördelning, äktenskap mellan klanerna och det nästkommande temat på klanernas iPad-fodral. Fodralen byts regelbundet, men att två klaner skulle använda sig av samma tema under samma period är otänkbart. Utan detta kännetecken, så skulle det vara näst intill omöjligt för girafferna att identifiera medlemmar av samma klan.
Överhuvudet sitter vanligtvis på sin post i ungefär två år, men detta kan variera väldigt från klan till klan. I Serengeti finns exempelvis en klan som väljer ett nytt Överhuvud varje lördag, men det är osäkert om den fortfarande räknas som en klan, då den bara består av två individer. Dessutom brukar båda två dyka upp på träffarna med de andra klanernas Överhuvuden, och ingen bryr sig speciellt mycket om vad de säger.
Tvärtemot vad de flesta brukar tro, så väljer giraffklanerna inte längre Överhuvud baserat på vem som har längst hals. Att en längre hals skulle innebära en större lämplighet som Överhuvud, anses idag vara ett arkaiskt synsätt, och delas inte av merparten av savannens giraffer. Idag beslutas ledarskapet genom en limbotävling. De tävlande parterna turas om att dansa under en allt lägre limbostång, och förlorarna elimineras succesivt, tills endast en giraff återstår. Den segrande giraffen kröns sedan till sin klans Överhuvud i gryningens första solstrålar. Det är en fantastisk syn.
Förr i tiden var det vanligt att den nya klanledaren åt upp den gamla, men det har visat sig att giraffkött har väldigt högt kolesterolvärde. Det påverkade naturligtvis det tillträdande Överhuvudets hälsa nedåt, vilket avsevärt kortade ner tiden mellan byte av klanledare. På så vis fortsatte det i en negativ spiral som slutade med att giraffen som art höll på att dö ut i mitten på 800-talet. På den tiden härskade girafferna med järnhand över savannen, och satt outmanade i näringskedjans topp. De främsta vetenskapsgirafferna hade dock sett hur antalet hjärtattacker hade ökat stadigt under många år, och hade förberett sig genom att frysa ner dna från de främsta klanledarna sedan tidernas begynnelse, som de sedan gav sig på att försöka klona.
Det legendariska Överhuvudet Brutus Fläcknos var slutresultatet av dessa genetiska experiment. De andra girafferna tittade med stora ögon på denne gigant, vars hals var som tio giraffhalsar, och vars dånande stridvrål kunde skrämma slag på de vildaste girafferna på savannen. Brutus ledde girafferna ur krisen genom att instifta en helt och hållet vegetarisk föda, och genom att förespråka regelbunden motion. Motionen blev en naturlig de i giraffernas livl, då lejonen – som fram till dess hade varit giraffernas huvudsakliga föda – nu tog chansen att ta igen tiotusentals år av terrorvälde, och attackera de nyblivna veganerna. Trots det, så innebar övergången till veganism att giraffen som art var räddad.
Brutus Fläcknos stannade kvar som klanledare i nästan tvåhundra år. När han slutligen drog sig tillbaka till Himalaya, var han fortfarande obesegrade limbomästare. Idag hedrar man minnet av sin tid som rovdjur genom att det nyvalda Överhuvudet jagar det frånträdande med en sked. Det hela är inget mer än en rit, och man är noggrann med att se till att ingen blir skadad. För än idag finns det giraffer som tror att Brutus väntar i bergen, och att om de någon gång skulle återvända till sina forna matvanor så kommer han att återvända till dem för att utmäta gruvliga straff.
Det finns mycket intressant att lära sig om giraffer, och jag hoppas att ni uppskattar det. När jag ändå skriver, så kan jag ju även passa på att fråga hur det går med min order? Den har nummer 37751.
–Aengeln
Från: Aengeln
Till: info@skinz.se
Hej!
Jag har haft en lång diskussion med girafferna, och det visade sig att de inte alls var så arga som jag trodde. De försäkrade mig också om att de inte hade något intresse av att stjäla skin:et till min iPad 2. Dels för att de inte hade för vana att stjäla andras saker, men särskilt på grund av att de nästan allihop fortfarande har iPad 1. Den enda giraffen som har en iPad 2 (inköpt för utvärdering innan de byter allihop) har redan ett skin. Det har en bild av en zombiezebra som attackerar en flock hyenor. Han tyckte den var jätterolig.
Själv ser jag väldigt mycket fram mot att få min egen beställning på skin levererad (nummer 37751). Som jag skrev tidigare, så får Apple-loggan mig att känna mig aningen omanlig. Häromdagen fick jag för mig att köpa en rosa skjorta. Det blev aldrig något köp, men känslan fanns där och det är oroväckande.
På tal om ingenting, vad har ni för organisationsnummer? Jag lyckas nämligen inte hitta det varken på hemsidan eller på min orderbekräftelse. Enligt Konsumentverket har ni som näringsidkare en skyldighet att informera mig om det vid ingånget avtal, vilket min beställning räknas som. Förmodligen bara ett förbiseende från er sida, så det är lugnt.
–Aengeln
Ursprungligt inlägg: Mail till Skinz.se
När jag var ung, på 80- och 90-talet, så var det klädmärken som gällde. Jag har ingen aning om vilka dessa klädmärken var, eftersom jag var nörd och proklamerade ljudligt att jag inte brydde mig om sådant. Sanningen var att det var lättast att inte bry sig, då jag med all säkerhet inte hade kunnat klara av att skilja de olika stilarna och märkena från varandra. Det var skönt på något vis. Det betydde ju inte att man inte behövde ha fokus på varumärken och produkter. Det var bara det att produkterna jag brydde mig om hade en tendens att innehålla processorer. Men fortfarande produkter.
Få produkter har fått så mycket uppmärksamhet de senaste åren som Apples iPhone. Sedan säljstarten i juni 2007 och fram till slutet av 2010, så såldes det 73,5 miljoner iPhone. Det innebär att över hela världen så såldes det en iPhone till var hundrade person. Den första modellen var egentligen tämligen medioker, men var ändå en milstolpe i telefonvärlden. Smartphones, som tidigare var reserverat för affärsmän och företagare, blev plötsligt intressanta för ”den vanliga människan”, även om prisklassen låg långt över det vanliga.
Apples produkter är i många avseenden varken bättre eller sämre än konkurrenternas, men de har haft en tendens att attrahera ett visst marknadssegment. Grafiker, musiker och designers (eller esteter som jag hade sagt på gymnasiet) var de som i alla fall jag hade associerat med Apple. Apple har haft ett bra fotfäste i Hollywood, och i den stora majoriteten av alla filmer som släpps under de senaste 20 åren, så har Mac:en varit standarddatorn.
Med iPhone har detta förändrats. Även om iPhone fortfarande har en väldigt lite del av smartphonemarknaden, så har produkten ett inflytande. I skrivande stund så har DN en jättebild på en iPhone på förstasidan. Artikeln i sig är tämligen kort och intetsägande, men allt som handlar om Apple är intressant. Positivt som negativt. Och man slukar det. Media ger en bekräftelse på att man har köpt något uppseendeväckande. Inte nödvändigtvis bra, men något som är värt några spaltmeter. Det ger en tillhörighet.
Själv har jag ingen iPhone. Som inbiten pc-användare har jag haft en reflexmässig aversion mot allt som Apple spottar ur sig, även om jag egentligen vet att det inte är något större fel på det (numera). Det gjorde det lätt att sålla sig till Androidlägret efter att ha övergett Windows Mobile (även om WP7 verkar väldigt intressant nu efter Mango har släppts). Min tillhörighet är Android, och där kan man stå enade mot iPhone. Sedan tillhör jag ju också HTC-lägret och kan hävda med bestämdhet att Sony Ericssons androidmobiler är skräp.
Ännu en tillhörighet. En livsstil kring en produkt.