Inspiration längs vägarna

2010-10-04 av Aengeln

Jag har ungefär sex mil att pendla till jobbet. Inte några extrema sträckor, men det ger mig ändå ungefär 1 1/2 timma i bilen varje dag. Den tiden är dock ingen som jag ser som förspilld, utan det ger mig en del tid för mig själv. Tid som jag visserligen kunnat ta hemma annars, men det är inte riktigt samma sak. Kanske är det helt enkelt så att man vänjer sig, och att jag hade uppskattat samma tid i ett tyst rum hemma, men faktum kvarstår att jag ser fram emot att sätta mig i bilen och färden till jobbet.

Ljudböcker har blivit en ständig följeslagare längs vägarna. Under de senaste åren, sedan jag upptäckte att jag faktiskt kunde njuta av något som jag tidigare sett som en styggelse mot det skrivna ordet, har jag säkert plöjt igenom närmare hundra böcker. Vissa av dem återvänder jag till, såsom The Dresden Files, och andra lägger jag till samlingen av litterära upplevelser som jag är glad att lägga bakom mig. I vissa fall är jag så fängslad av historien, som var fallet med Harry Potter, att jag fortsatte läsa i böckerna där uppläsningen avslutats, när jag väl kommer hem. De senaste halvåret har det också hänt allt mer frekvent att jag köper min lunch, vanligtvis hamburgare från Max, och sedan parkerar någonstans i en timma och bara njuter av boken som jag lyssnar på för tillfället.

Andra böcker är naturligtvis alltid en källa till inspiration för mitt eget skrivande, men ljudböcker ger en ytterligare nivå på det. Ibland räcker det med att ett stycke, eller kanske bara en mening, läses upp på ett visst sätt, för att min tankar ska vandra iväg och kläcka nya idéer som jag själv kan använda. Att boken har en bra uppläsare är en förutsättning för att jag ska kunna njuta av den, och är det inte det finns ingen möjlighet att få någon inspiration av den. James Marsters (The Dresden Files) är ett exempel på någon som framför, snarare än läser böckerna, liksom Nigel Planer, som är min personliga favoritläsare när det gäller Discworld. I andra fall står jag inte över huvud taget ut med den som läser, vilket var fallet med Populärmusik från Vittula, som lästes upp av författaren, Mikael Niemi.

I helgen var jag och hälsade på en kompis i Karlstad som jag inte sett på flera år. Jättetrevligt, och en bonus var att jag hade åtta timmar på vägarna, där jag njöt mig igenom andra delev av Stephen Kings The Dark Tower. Det gav mig också tid att fundera över de kommande delarna av Gainea. Jag vet vad som behöver hända för att berätta hela historien, men det finns mycket utrymme där emellan. Andra bokens historia har jag som sagt ganska klart för mig, men de fem böcker jag jag tänkt mig från början ser ut att växa exponentiellt, och allt tyder på att jag kommer att ha att göra fram tills pensionsålder.

Förväntningar

2010-10-01 av Aengeln

Nu när Gainea börjar närma sig att bli klar, så finns det många planer inför framtiden. Den närmaste är naturligtvis att få boken tryckt. Att komma in på något av de större förlagen som nybörjare är efter vad jag förstått väldigt svårt, om inte omöjligt, så jag kommer inte att försöka mig på det. Därför har min gamla enskilda firma, TenshiCo, som inte haft någon egentlig verksamhet under flera år, därför blivit ett förlag. Nu ska jag bara ta reda på vad ett förlag gör, förutom att låta trycka och att marknadsföra böcker.

Det finns en mängd tryckerier med flera olika sätt att trycka och priserna varierar ganska mycket. Mina förfrågningar har gett priser från 3.500 för 100 böcker, upp till nästan 20.000. Jag kan inte tillräckligt om tryckeribranchen, för att veta exakt vad det är som gör att priserna skiljer sig åt så mycket, men efter vad jag förstått så ger digitaltryck möjlighet att framställa färre exemplar jämfört med traditionella tekniker. Det passar ju mig, som tycker att det mesta i världen ska vara digitalt.

ISBN visade sig vara fasligt enkelt att ordna. Bara att fylla i ett formulär, sedan kom de på mail. Tio nummer väntar nu på att jag ska använda dem, så det är ju bara att fortsätta skriva sen. Att fortsätta skriva är också precis vad jag planerar att göra. Jag har tidigare nämnt att jag har planer för fem böcker om Gainea, men det ser ut som om att det finns många fler historier att berätta. Hela berättelsen sträcker sig över ett par tusen år, och det är många karaktärer att berätta om och många händelser att få in för att allt ska falla på plats. I dagsläget har jag huvuddelen av historien på klar i huvudet, och även den andra boken ganska konkret. Men det roligaste är nästan att känna att jag inte tröttnat, trots att jag hållit på med boken i ett år nu.

Bra med släkten

2010-09-28 av Aengeln

Ibland är det bra med släktingar. Framför allt är det bra att ha en bror som både är grafiker och som är intresserad av fantasy. Han kan sätta mig på plats vad gäller mina idéer till omslag, och kan dessutom förmodligen göra det åt mig. Vem kunde tro att min lillebror som jag bråkade med under hela min uppväxt skulle kunna vara så nyttig.

Blondin sökes

2010-09-22 av Aengeln

Det börjar närma sig slutet av Gainea. Tja, slutet i den mån att jag kommer ha skrivit klart alla kapitel. Totalt kommer det att bli 25 kapitel, och jag jobbar just nu på nummer 20. Sedan kommer det naturligtvis handla om att redigera, ändra och skriva om delar av den. Men annars är det nästan klart.

Det som händer sedan är jag ska trycka boken, och för det saknas en viktig detalj: Ett omslag. Jag har ganska bra koll på hur jag vill att det ska se ut, men för att få det att falla på plats, så söker jag just en blondin. Mer specifikt så söker jag en blondin som kan tänka sig att ställa upp med en ansiktsbild till omslaget. Om du känner att det är du, så kontakta mig.

Dröm om monster när du somnar ikväll

2010-08-23 av Aengeln

Jag har haft en slö helg. Eller, i själva verket har det inte varit några problem att fylla timmarna med saker att göra, men det var den enda helgen fram till oktober som vi inte har haft något planerat. Därför tog jag chansen att lägga ett antal timmar på att skriva.

Kapitel 17 är ganska klart. Med ganska klart innebär det att jag kommer att publicera det när Ann-Louise har korrekturläst det, men jag kommer också markera det som ett av de kapitel som jag kommer vilja förlänga till den slutliga versionen av boken. Säger man ”version” om en bok? Kanske är jag lite skadad av mina år som datanörd.

Med huvudet fullt av tankar gick jag och lade mig, vilket hade en definitiv effekt på mina drömmar. Det var en surrealistisk upplevelse, som drömmar så ofta är. Verkligheten var på något sätt konstgjord. Molnen var symmetriska och såg ut att ha klippts ut ur frigolit efter samma mall. Och naturligtvis fanns det monster. Inte nödvändigtvis monster med klor och tänder, även om de fanns där också. Drömmar om monster är bra, och deras sätt att agera kan ge mig användbara uppslag till hur jag vill att ”monstren” ska vara i Gainea.

En bra berättelse kräver en intressant konflikt, och den behöver alla typer av monster. De sinnesslöa monstrena som inte lever för något annat än att förstöra. och de eftertänksamma monstren som faktiskt planerar förstörelsen. De behöver som sagt inte ha tänder och klor, men de är fortfarande monster. Monster med motiv är mer skrämmande än monster som bara går bärsärk.

Mina monster kommer ur mina tankar och min fantasi, men mina drömmar kan ge mig insikt i hur de fungerar. Ibland får jag fram något som jag kan föra in i berättelsen omedelbart, och ibland får jag arkivera det för något annat projekt. I natt drömde jag fram händelser och dialog som jag inte kommer att kunna använda förrän i tredje eller fjärde boken om Gainea. Det är lång väntan, men boken jag skriver nu innehåller saker som haft bakhuvudet i över tio år. Den som spar, han har…