Nytt år, samma möjligheter

2011-01-02 av Aengeln

Man brukar säga att det nya året medför nya möjligheter, men för det mesta tror jag att man hade kunna klara av att göra samma saker redan förra året. Det är en annan sak om man faktiskt tar tag i det. För min del kommer början av 2011 att föra med sig två saker: Gainea kommer att tryckas och släppas till försäljning, och jag kommer att dra igång ett nytt företag ett förlag), för att hantera nämnda försäljning av Gainea. Som ner ser kretsar mina tankar just nu väldigt mycket om min bok, men det är en helt fantastisk känsla att faktiskt ha skrivit klart den.

För ett par dagar sedan hade jag ett samtal med min bror om omslaget, och han visade mig vad han kallade för en skiss. Själv hade nästan kunnat ta den precis som den var, för den såg verkligen helt fantastisk ut. Jag längtar efter slutresultatet.

I slutet på förra veckan blev jag lite spontant intervjuad av Växjöbladet/Kronobergaren, då jag knatade in på redaktionen (som delas med VäxjöNytt) och sökte Staffan. Han var inte där, men Edgar Weibull tyckte att det var väldigt spännande att jag skulle släppa en bok och gjorde en intervju på studs. Det återstår att se om jag sa något dumt, som att avslöja alldeles för mycket av handlingen. Jag antar att det är någonting man lär sig.

I väntan på korrekturläsning, omslag och tryckning, så har jag påbörjat den andra boken i serien om Gainea. Jag har grundhandlingen klar för mig ganska bra, men det finns naturligtvis mycket kvar att lösa. Den första boken har lärt mig lite om vad jag inte ska göra, och en av dessa saker är att inte bara sätta och skriva. Därför har jag börjat nyttja min senaste inredningdetalj till hemmakontoret: Min whiteboard! Här placerar jag ut små lappar med detaljer om något kapitel eller om någon scen i boken, vilket gör det lätta att flytta runt, fylla på och anteckna allt eftersom.

Sedan kan man ju inte nöja sig med ett pågående projekt. Nejdå. Förutom den andra boken om Gainea, så har jag och min dotter påbörjat ett bokprojekt. Det kommer att bli en barn- och ungdomsbok och bi kommer att skriva den tillsammans. Huvudpersonen i boken kommer att vara en flicka, och jag föreställer mig att hon är i Evelinas ålder, vilket naturligtvis hjälper. Se fram emot magiskt äventyr!

Gott nytt år på er!

Fotografering och redigering

2010-12-05 av Aengeln

Det har inte blivit mycket bloggande den senaste veckan. Jag har mest sysslat med att redigera Gainea och avslutade precis kapitel 14. Det betyder naturligtvis att jag är mer än halvvägs igenom. Det har tillkommit en del, mestadels detaljer, men viktiga sådana. Saker som kommer att gå att bygga vidare på i kommande böcker. Och nej, jag har inte tillräckligt med tålamod för att vänta tills efter att jag har tryckt den första boken innan jag  går vidare med uppföljaren. Jag har redan börjat lite smått på den.

Jag har dessutom hittat Un, dvs jag har hittat en modell till omslaget. I onsdags tog vi bilderna, och de är levererade till broder Fredrik för redigering. Det kommer att bli ett fantastiskt omslag, och planen just nu är att boken kommer att släppas strax efter nyår.

Att berätta

2010-11-14 av Aengeln

Jag har påbörjat arbete med att redigera boken inför tryckningen. Det är fascinerande att titta tillbaka på det jag skrev för lite drygt ett år sedan, och tänka tillbaka på vad jag hade för tankar på boken då. Det fanns ett embryo till den historia som jag sedan har utvecklat i mina egna drömmar och i samtal med dem människor som varit inspirationskällor och bollplank åt mig.

En sak är säker, projektet har blivit mycket större än vad jag någonsin skulle kunna tänka mig från början. Den enda boken om… tja, det ska jag inte berätta om, eftersom det som jag ursprungligen hade tänkt att börja boken med istället har blivit slutet. Istället har jag byggt upp en värld kring den enda bilden som tidigare utgjorde alltet i Gainea. Vad kan jag säga? Det är kul att skriva.

Faktum är att redan har påbörjat den andra boken. För ett par månader sedan bloggade jag om att den boken skulle het Fuinse, men så blir det inte. Fuinse kommer istället att bli en senare bok. Det är kul att inse att det finns så mycket inom mig som jag vill ha ut, som jag vill berätta. Att skriva ett enda ord är knappt möjligt, det drar alltid med sig flera. Utmaningen är att isolera delar av det universum som jag bygger upp till sammanhängande berättelser.

Just nu kan jag inte säga hur många böcker som Gainea kommer att kunna bli. Fem? Tio? Med den här takten, så kommer jag att ha att göra fram till pensionen (i dem måna jag någonsin tänker gå i pension), och efter det kan jag ju ägna mig åt skrivandet på heltid. Förutsatt att det jag skriver faktiskt är något att ha. Det är ju inte alls säkert, men i dagsläget så spelar det ingen roll. Jag kan ju få drömma om att att bli en bästsäljande författare, och fram tills dess kan jag ju njuta av skapandet.

Skrivet

2010-11-02 av Aengeln

Den här bloggen startade jag för ungefär ett år sedan för att lägga ut Gainea allt eftersom jag skrev. Nu har det ju blivit så att jag ibland skriver annat också, och även om rena blogginlägg kanske inte är så intressanta att läsa historiskt, så händer det att jag skrivet lite annat som kanske kunde vara intressant att samla ihop. Detta kommer att från och med nu samlas under Skrivet.

Jag har dessutom två färdiga kapitel som ännu inte ligger ute. Det senaste är upplösningskapitlet, men det är fortfarande ett par kapitel kvar för att avsluta boken. Inte så långa kapitel, men som ändå är viktiga. Jag har dessutom tänkt till igen vad gäller omslaget, och jag är tillbaka där jag behöver någon vacker kvinna som vill bidra med en ansiktsbild.

Hur ser en glynt ut?

2010-10-15 av Aengeln

Att använda metaforer eller jämförelser när man skriver är vanligt, och förmodligen nödvändigt för att väcka känslor och förståelse hos sina läsare. Ett problem som jag stött på när jag skriver Gainea, är att jag är väldigt begränsat i mina möjligheter att använda metaforer. Världen är skapad av någon som sett den genom ett nyckelhål; Tydliga detaljer, men lång ifrån en helhetsbild. Jag kan inte skriva att något är mjölkvitt, eller att ”hennes ögon gnistrade som stjärnorna”. Det finns ingen mjölk, för ingenting föds och växer upp på Gainea, och det finns heller inga stjärnor, eftersom det inte finns i Uns världsbild.

Jag skulle förmodligen kunna använda metaforerna i alla fall eftersom de har en betydelse för läsaren, även om de inte är relevanta för karaktärerna, men för mig känns det fel. Att tala om något som mjölkvitt skulle vara som att börja jämföra häst och vagn med bilar, i en bok som utspelar sig på medeltiden. Det skulle kunna fungera, men jag känner ändå att jag i så fall skulle vara tvungen att påpeka att karaktärerna själva inte skulle förstå kopplingen. ”Hennes hy var mjölkvit – även om hon själv inte hade någon aning om vad mjölk var…” I längden hade det blivit oerhört tröttsamt.

Sedan skulle man kunna vända på det. Är det ok att använda metaforer som inte betyder något för läsaren (men som kanske kommer att förklaras senare), men som är relevanta för karaktärerna? ”Flammorna som slog upp hade samma färg som en glynts ögon…” För läsaren säger det ingenting, förutsatt att jag inte tidigare förklara vad en ”glynt” är för något och hur dess ögon ser ut. Det handlar om eld, så tankarna hade förmodligen gått åt gult och rött, men det behöver inte nödvändigtvis vara så. För att vända på det igen, så skulle jag kunna använda samma mening för att indirekt beskriva ögonen på en en glynt.

Så hur ser en glynt ut, och hur beskriver jag den om jag inte har något att associera till? Det är utan tvekan en utmaning, men en rolig sådan.