Jag har haft en slö helg. Eller, i själva verket har det inte varit några problem att fylla timmarna med saker att göra, men det var den enda helgen fram till oktober som vi inte har haft något planerat. Därför tog jag chansen att lägga ett antal timmar på att skriva.

Kapitel 17 är ganska klart. Med ganska klart innebär det att jag kommer att publicera det när Ann-Louise har korrekturläst det, men jag kommer också markera det som ett av de kapitel som jag kommer vilja förlänga till den slutliga versionen av boken. Säger man ”version” om en bok? Kanske är jag lite skadad av mina år som datanörd.

Med huvudet fullt av tankar gick jag och lade mig, vilket hade en definitiv effekt på mina drömmar. Det var en surrealistisk upplevelse, som drömmar så ofta är. Verkligheten var på något sätt konstgjord. Molnen var symmetriska och såg ut att ha klippts ut ur frigolit efter samma mall. Och naturligtvis fanns det monster. Inte nödvändigtvis monster med klor och tänder, även om de fanns där också. Drömmar om monster är bra, och deras sätt att agera kan ge mig användbara uppslag till hur jag vill att ”monstren” ska vara i Gainea.

En bra berättelse kräver en intressant konflikt, och den behöver alla typer av monster. De sinnesslöa monstrena som inte lever för något annat än att förstöra. och de eftertänksamma monstren som faktiskt planerar förstörelsen. De behöver som sagt inte ha tänder och klor, men de är fortfarande monster. Monster med motiv är mer skrämmande än monster som bara går bärsärk.

Mina monster kommer ur mina tankar och min fantasi, men mina drömmar kan ge mig insikt i hur de fungerar. Ibland får jag fram något som jag kan föra in i berättelsen omedelbart, och ibland får jag arkivera det för något annat projekt. I natt drömde jag fram händelser och dialog som jag inte kommer att kunna använda förrän i tredje eller fjärde boken om Gainea. Det är lång väntan, men boken jag skriver nu innehåller saker som haft bakhuvudet i över tio år. Den som spar, han har…

För någon vecka sedan gick jag och hustrun på bio och såg Inception. Där spelar Leonardo DiCaprio en person specialiserar sig på att stjäla information ur folks drömmar. Även om stora delar av handlingen tycks var en ursäkt för att få in fler actionscener, så var det en riktigt bra film även på andra plan. Tanken på att man kan styra sina drömmar och dela dem med andra är ett fascinerande koncept.

I Gainea använder jag drömmar på ett annat sätt. ”Drömmen” är något som ger världen liv, bokstavligt talat. Innan drömmen fanns existerade endast mörker, och drömmen ger själv liv drömmaren för att kunna existera. Drömmaren är naturligtvis Un, skaparen, som ger liv till Gainea.

Drömmen är också en bild av hur saker borde vara. Den är en vision av ett paradis, vilket är vad Un försöker uppnå. Men eftersom människor är en del av drömmen, och människor har möjligheten att göra ”fel” val, så är det inte en självklarhet att det kan lyckas.

Min vision av historien kring Gainea, ser i dagsläget ut att innefatta fem böcker, även om det finns en potential för hur många berättelser som helst som utspelar sig där, och drömmar kommer att spela en ännu större roll.. Med den skrivtakt jag har nu, så innebär det en tidsplan på kanske 4-6 år innan alla är klara, vilket känns överkomligt.

Eftersom jag nu är halvvägs, eller någonstans däromkring, igenom den första boken om Gainea så känns det som rätt läge att börja fundera på vad som kommer hända i nästa bok. Som jag ser det sätter Gainea lite upp spelplanen inför kommande händelser. Det hade varit kul att introducera fragment som kan användas senare.

Jag har i vilket fall lite idéer om saker jag vill ta upp, men det är fortfarande fragmenterat och jag skulle behöva hitta ett sätt att strukturera upp det. Jag kanske skulle skaffa mig en whiteboard. Undrar om jag kan klämma in det på mitt kontor hemma. Nåväl, planen är att jag följer min tradition och hittar ännu ett helt nytt ord som jag kan använda som titel. Arbetsnamnet just nu är Fuinse.

Om man ser till de gudar som befolkar mytologin, exempelvis asagudarna och de grekiska gudarna, så framstår de i många fall som tämligen mänskliga. De festar, super och har sex. De har också en tendens till att vara hämndgiriga och i många fall småsinta och elaka. De är en typ gudar som står ett steg närmare mänskligheten om man jämför med exempelvis den abrahamitiska guden. Jag tyckte det var ett intressant koncept, och jag har försökt ta fasta på det när jag började skriva min bok.

I Gainea står guden ännu närmare sin skapelse genom att hon själv lever själv där. Hon har kraften att skapa, vilket jag själv ser som den mest fundamentala egenskapen hos en gud. Men Un skapar också sig själv som en avbild av människan som hon drömmer om med allt vad det innebär. Hon är därför en person som alla andra med mänskliga känslor och svagheter. Hon har ett mänskligt psyke som ska bära pressen som kommer med ansvaret, och som framför allt måste ta med konsekvenserna av att skapelsen inte är perfekt. På samma sätt har Un sina änglar, furim, som liksom henne själv lever tillsammans med mänskligheten de vägleder. Det enda som egentligen skiljer dem från människan, ghulim, är det faktum att de är odödliga.

Magi har alltid fascinerat mig. När jag var lite handlade det om trollkarlar i hög hatt och med svarta och vita trollstavar. De kunde dra fram färgglada näsdukar ur ingenting och göra trick med kortlekar som fick mig att sitta och gapa av förvåning. Det tog ett tag att inse att illusionerna man såg på scen (förmodligen) inte något annat än just illusioner.

Men riktig magi då? Var kommer det ifrån, förutsatt att det faktiskt existerar. Idén om att magi skulle vara verklighet ter sig tämligen absurd i dagen samhälle där vetenskap tagit vidskeplighetens plats. Men trots att magi som uttalat koncept ses ned på, så finns det miljontals människor som hör till en religion eller en annan. Man tror på mirakel, att tron i sig kan föra med sig underverk, men fnyser åt tanken att det skulle finnas krafter till vårt förfogande som vi ännu inte lyckats mäta. Som författare har jag dock privilegiet att få utforska konceptet, eftersom jag kan lämna den verklighet som eventuellt inte stödjer tanken på magi, och istället bygga min egen.

Magi på Gainea kommer av liv. Imatan, livskraften i berättelsen, producerar magisk energi som en typ av biprodukt. Un ser den tidigt som en blå dimma som ångar fram ur henne själv. Allt eftersom hon skapar mer liv, fylls omgivningen upp med mer och mer av magi. Den är ett ovärderligt verktyg för invånarna på Gainea eftersom naturresurserna är mycket sparsamma. Det finns inte möjlighet att fälla träd bara för att elda upp dem, då inga träd kan växa upp igen och ta deras plats. Man använder därför istället magi i olika former, såsom skimmer, ett magiskt ljus som är helt fritt från värme.

Magiska energier är extremt formbara. En person som har tillräcklig fokus kan styra dem efter sin vilja och använda dem. Han eller hon formar en mental bild av vad som ska åstadkommas, ofta med hjälp av något ord som magikern associerar med målet. Det är inga ord som man använder i vardagligt tal, eftersom det kan få styrkan i dem att urvattnas. I boken använder jag ord på esperanto som de magiska orden. Anledningen är väl främst att jag inte vill använda mig av svenska och att latin kändes lite för konventionellt. Av någon anledning kom jag att tänka på esperanto, och så fick det bli.

Magin formar dessutom sig själv kring platser och människor . Kring byar rör den sig i harmoni med invånarna, förutsatt att de själva är i harmoni med varandra, och växer sig starkare ju bättre byn sammanhållning är. Då kan den användas till stora magiska konstruktioner, såsom barriärer till skydd för byn. På samma sätt formar den sig efter de som bor i ett hem. Färre människor har lättare för att ha en bra sammanhållning och där kan de magiska energierna bli rikligt koncentrerade. De får också ett mönster som gör att de kan användas lättare av de som bor i hemmet, och kan också förklara varför helt eller delvis magiska varelser, såsom vampyrer, inte kan komma in i ett hem utan att bli inbjudna. Det finns visserligen inga sådana varelser i Gainea, men jag utesluter inte att de kan dyka upp i någon framtida bok.

Så, nu har jag sagt det. Jag har definitiva planer på att skriva fler böcker. Det kan visserligen ses som lite presumtivt, eftersom jag inte ens är klar med den första boken, men idéerna finns där. Det kliar i fingrarna när jag tänker på att jag kanske kan få ner dem i ord någon gång, och Gainea känns som en värld som går att bygga på. Nu är det som sagt bara att skriva klart första boken.