Vem kan man lita på?

Trust

Det här har varit en stor vecka vad gäller nyheter från Google, och ändå är det bara tisdag. Det som är mest intressant för oss i Sverige är förmodligen att Google Play Music Premium har släppts, vilket är ett mycket intressant alternativ till Spotify. Jag har testat lite sedan i morse, och beslutade ganska snabbt att säga upp min prenumeration på Spotify. Det kändes inte som en stor grej, med tanke på att jag kan påbörja den igen.

Men jag hade faktiskt inte tänkt skriva så mycket om Play Music i sig, främst eftersom jag inte haft tid att egentligen testa så mycket. Jag tänkte istället ge mig på ett av mina favoritämnen: Integritet och öppenhet.

Bland posterna i mitt flöde där det proklamerades hur man sagt upp Spotify – precis som jag själv gjorde – så fanns det ett som avvek från hyllningskören. Ett korn av oro:

Ok, kan någon övertyga mig om att använda Google Play Music? Jag ser inte riktigt varför jag ska tanka upp musik jag har på min dator. Tanken ligger hela tiden i bakhuvudet vad vill Google ha ut av det här? Är det bara för att kartlägga mig ännu mer?

Eller är det bara jag som är fånig som gillar att ha lite av min personliga integritet kvar i det här digitala samhället? Är det bara jag som känner att det inte är nödvändigt att ett företag vet allt om mig? Varför är det nödvändigt förresten? Är det bara i riktad-reklam-syfte, eller ligger det mer bakom?

Han har inte fel naturligtvis. Google vill kunna samla information om dig för att kunna ge ut bättre reklam. Man kan naturligtvis tycka olika om det. Själv har jag inget problem med det, och jag vet inte hur många gånger jag upprepat mantrat att “om jag ska se reklam, så vill jag i alla fall att det ska vara relevant reklam.”

Alla är inte övertygade om det, och i de flesta fall tror jag inte att det handlar om reklamen i sig. Det handlar om att man är obekväm med att lämna ut information om sig själv, och att vissa saker vill man ska vara privata. Jag har argumenterat flera gånger om att Google faktiskt ger tjänster baserade på datan tillbaka till användaren, men det besvarar egentligen inte den typen av oro. Så hur tänker jag?

Min integritet är inte hotad av information som jag väljer att lämna ut, just för att det är mitt val. Ja, jag har en tendens att alttid välja att dela snarare än att hålla det för mig själv, men det är fortfarande jag som väljer. Men valet måste alltid handla om tillit. Jag måste vet att jag kan lita tillräckligt på mottagaren av min information, för att jag ska dela med mig av den.

När det handlar om sociala medier, så är mottagarna resten av världen, eller i alla fall den delen av världen som är intresserad av att läsa vad jag skriver. Jag postar i stort sett ingeting som inte är publikt, så om du följer mina flöden så kan du räkna med att du inte har missat något. Men företag som Google då, som har tillgång till oerhört mycket mer information om mig än vad jag delar med mig av offentligt? Hur kan jag lita på dem?

Det finns två saker som gör att jag litar på Google. Det första delen är att dolda och ondskefulla motiv helt enkelt skulle vara ett dåligt affärsbeslut. Google är idag ett av världens mest framgångsrika företag, och man har tagit sig dit på en kultur av öppenhet. Titta på produkterna som vi fått under åren. Nästan allting har börjat som beta. Man har gått ut till användarna tidigt – långt mycket tidigare än de flesta andra företag skulle göra – Man har har närt sin framgång genom att jobba i öppenhet, och i gengäld har vi som användare varit öppna mot Google.

Den andra delen kommer till viss del av den första. Den typen av företagskultur som Google uppvisar, drar till sig en viss typ av människor. Människor som kanske lockats av don’t be evil, och som känner att det stämmer väl överens med ens egen filosofi. Det gör att Google väldigt troligt består av människor som aktivt skulle motverka en, låt oss kalla det negativ, utveckling på Google.

Det andra argumentet håller inte på samtliga företag, men en viktig del av det första gäller för alla: Det är ett dåligt affärsbeslut att missbruka användarnas förtroende. Användarna har makten. Vi har makten. Och om vi inte gillar vad företagen gör, så låter vi dem få reda på det. Vi organiserar oss och våra enskilda röster blir ett uppror. Och vi gör det gärna med verktygen som företagen själva tillhandahåller.