Ett omslag blir till

Oskar Källner på Debutantbloggen, släpper snart sin bok Drakhornet, och presenterade i veckan sitt omslag. Jag hade inte tänkt duplicera vad han skriver om omslag, men jag tyckte att det kunde vara ett bra tillfälle att visa hur omslaget till Gainea kom till.

När jag började skriva Gainea, så hade jag en placeholder, som var så tråkig att jag knappt inte vill visa den. Det var en bild på en öken med titeln pålagd. Naturligtvis visste jag att jag ville ha något annat till den färdiga boken, och idéerna var många och varierande.

Min första idé utgick från ökenbilden, och jag ville ha Un, en naken blond kvinna, som går genom sanden. I hennes spår växer gräs och andra växter upp. Vad det faktiskt föll på vet jag inte, men jag höll fast vid den under ganska lång tid. Jag bestämde mig dock till slut för att jag ville ha något annat. Något som fokuserade på Uns ansikte.

Efter det kom jag fram till att jag gärna hade haft Uns ansikte i närbild med en pupill som istället var världen, Gainea. Min bror kallade det för “världens enklaste kompositbild”, vilket inte var så uppmuntrande. Det är skönt med bröder. De kan vara så brutalt ärliga.

Idéen till det slutliga omslaget kom ett par veckor senare, och som så mycket med Gainea, så kom det i form av en dröm. En mardröm i det här fallet, vilket jag brukar uppskatta. De är så lätta att minnas. Men jag såg Uns ansikte framför mig, precis som jag ville ha det. Det var så perfekt, och det hade varit ännu mer perfekt att ha det målat, snarare än bara som ett foto. Frågan var bara hur jag skulle åstadkomma det, men det är som sagt var väldigt bra med bröder. Min bror, Fredrik, jobbar som grafiker på Net Entertainment, och jag har alltid varit minst sagt imponerad av hans verk.

Det första steget var att hitta en modell som kunde användas som grund. Jag satte mig därför och bläddrade igenom mina Facebookkontakter, tills jag hittade Carolina Toresson. Hon passade helt perfekt, och ställde gärna upp på projektet. Efter en fotosession på kontoret hade jag ett helt gäng med bilder som jag skickade iväg till bror.

Efter ett par veckor, så skickade Fredrik en bild till mig, som jag tyckte såg helt fantastiskt ut. “Nej”, sa han. “Det är bara en skiss.” Jag var tveksam till hur han kunde se det som en skiss. Jag hade kunnat tänka mig att trycka med den bilden. Men nu när jag ser slutresultatet, så inser jag vad han menar. Skissen är den fjärde bilden nedan.

Det sista arbetet med omslaget – titel och textlayout – gjorde Johan Claesson på Walter Design.




  • Verkligen kul att få se de olika faserna som bilden gick igenom.

    Jag gick in på din brors hemsida och tog en titt på resten av hans verk. Riktigt snyggt!

    Det är bara att gratulera! 😀

  • Tackar! 🙂