Att berätta

Jag har påbörjat arbete med att redigera boken inför tryckningen. Det är fascinerande att titta tillbaka på det jag skrev för lite drygt ett år sedan, och tänka tillbaka på vad jag hade för tankar på boken då. Det fanns ett embryo till den historia som jag sedan har utvecklat i mina egna drömmar och i samtal med dem människor som varit inspirationskällor och bollplank åt mig.

En sak är säker, projektet har blivit mycket större än vad jag någonsin skulle kunna tänka mig från början. Den enda boken om… tja, det ska jag inte berätta om, eftersom det som jag ursprungligen hade tänkt att börja boken med istället har blivit slutet. Istället har jag byggt upp en värld kring den enda bilden som tidigare utgjorde alltet i Gainea. Vad kan jag säga? Det är kul att skriva.

Faktum är att redan har påbörjat den andra boken. För ett par månader sedan bloggade jag om att den boken skulle het Fuinse, men så blir det inte. Fuinse kommer istället att bli en senare bok. Det är kul att inse att det finns så mycket inom mig som jag vill ha ut, som jag vill berätta. Att skriva ett enda ord är knappt möjligt, det drar alltid med sig flera. Utmaningen är att isolera delar av det universum som jag bygger upp till sammanhängande berättelser.

Just nu kan jag inte säga hur många böcker som Gainea kommer att kunna bli. Fem? Tio? Med den här takten, så kommer jag att ha att göra fram till pensionen (i dem måna jag någonsin tänker gå i pension), och efter det kan jag ju ägna mig åt skrivandet på heltid. Förutsatt att det jag skriver faktiskt är något att ha. Det är ju inte alls säkert, men i dagsläget så spelar det ingen roll. Jag kan ju få drömma om att att bli en bästsäljande författare, och fram tills dess kan jag ju njuta av skapandet.