Polisstat eller rättsstat?

Idag har jag lyssnat igenom slutdebatten kring EU-valet som sändes på SVT igår. Det var intressant, och även om jag förmodligen är lite partisk, så måste jag säga att Christian Engström gjorde fantastiskt bra ifrån sig. Turligt nog finns det tid nog att se den igen innan det är dags att lägga sin röst. Om man nu inte redan har bestämt sig.

Att höra Isabella Lövin (mp) försöka slingra sig undan fildelningsfrågan genom att påstå att hon inte känner till The Pirate Bay var häpnadsväckande, men knappast förvånande. Hon är öppet kritisk till fildelning, vilket naturligtvis är hennes fulla rätt att vara, men lite anmärkningsvärt med tanke på att det går stick i stäv med partilinjen. Men naturligtvis finns det viktigare frågor, och Lövin var inte den enda som gjorde bort sig.

Marita Ulvskog (s) försvarar den svenska regeringens beslut att inte omedelbart riva upp riva upp datalagringsdirektivet med det vanliga argumentet att polisen inte kan göra sitt jobb utan det. Vi måste ha en massövervakning av Sveriges befolkning för att ”det mest integritetskränkande som man kan råka ut för är brott”. Jag antar att hon menar att brottet som ALLA utsätts för dagligen – övervakningen av vår kommunikation – är ett undantag. Jag vill ta den snälla hållningen, och säga att Ulvskog förmodligen inte insåg hur motsägelsefullt det hon sa var, och att hon kommer börja arbeta för dld:s avskaffande nu när misstaget har pekats ut.

Men det är intressant att se hur många slår knut på sig själva för att försvara ett i grunden dåligt beslut. Det finns inget försvar för övervakningen, och vi har inte blivit tryggare av den. Engström hade ett utomordentligt svar till Ulvskog, och det är något som är värt att fundera länge och väl på.

Skillnaden mellan en polisstat och en rättsstat är att i en rättstat så får inte polisen allt de pekar på.