Om människan var ämnad att flyga…

Take Off

Det finns massor av trevliga sätt att resa. Motorcykel är definitivt ett sådant, då resan i sig blir ett mål, och man kan verkligen hänge sig åt upplevelsen i sig. Bil fungerar bra för långa sträckor i mindre roligt väder, eller med mycket packning. Oavsett alla klagomål, så tycker jag verkligen om att åka tåg, och det finns inget färdmedel som slår det med avseende på produktivitet.

Sedan har vi det här med att flyga. Jag har lite hatkärlek till det här med att flyga. Flygningen i sig är vanligtvis trevlig, förutsatt att man inte hamnar på ett plan stort som en tändsticksask och där avståndet till stolen framför är detsamma som längden på ens underarm. Men sedan så har vi allt trams som man måste hantera runt omkring.

För det första har vi packningen. Naturligtvis vill man inte behöva checka in sin väska och sedan behöva uppleva en väntetid vid bagagebandet som kan mäta sig med flygresan i sig. Därför packar i en väska som fungerar som handbagage på alla plan utom tändsticksaskarna som jag nämnde tidigare. Det finns många trick för att få i så mycket som möjligt. Ett av de bästa jag hört handlar om att fylla ut den ojämna botten på väskan (där handtaget skjuts in) med strumpor och underkläder. På så vis tar de nästan ingen plats alls. Det låter kanske lite underligt, men jag lovar att det fungerar.

Vätskor är en utmaning. Världen förenade experter på flygsäkerhet har kommit fram till att inga vätskor är farliga att ha på planet, förutsatt att varje förpackning inte innehåller mer än 100ml och att alla förpackningar går ner i en enliters plastpåse. Jag kan tänka mig att det finns ett resonemang som leder fram till de här reglerna där varje del är helt rimlig, men som sammantaget bara ger intrycket av att man gillar att leka med siffror som är jämnt delbara med tio.

Säkerhetskontrollen är också rolig. Där ska man hiva upp sin lilla påse med vätskor, eftersom den måste gå igenom röntgenmaskinen separat. Bärbara datorer måste också tas ur väskan och skickas separat. Beroende på om personen i säkerhetskontrollen anser att en platta är en dator, så ska den plockas upp också. Det känns alltid tryggt när säkerheten är lite slumpmässig.

För min del är metall ett kul ämne. Bältet åker naturligtvis av, liksom jackan. I en del fall finns det nitar på den, så jag antar att det är ok. Skor brukar jag ha för vana att också ta av, eftersom New Rock har många metalldelar. Metallspännet till hårbandet är något som jag frekvent glömmer, och min uppsättning med tärningar i stål som jag har i fickan (vad, har inte alla det?) är 50/50 att jag kommer ihåg. Resultatet brukar bli att någon petar på mig med en pinne eller tar på mig väldigt intimt efter att metalldetektorn ger utslag.

Men det är ok. För vi vet ju att utan alla de här åtgärderna, så kan vi inte fånga terroristerna. Eller..?

Paul, CC2.0