När jag gick i högstadiet – för cirka 100 år sedan, i slutet på 80-talet – så minns jag hur alla vi elever fick samlas och lyssna på en föreläsning om hur hemsk musiken som vi lyssnade på var, och hur den kunde göra oss till dåliga människor. Eller något. Som 13-14åring så var man lite oförstående till detta, och de flesta ville naturligtvis försvara sin egen musik.
”Men AC/DC är väl ingen fara?”, frågade en kompis till mig lite hoppfullt.
”De har en låt som heter Highway to hell, det säger väl sig själv att de är satanister”, var svaret.
Det var allt som krävdes tydligen. Inte nog med att musiken i sig var skadlig, artisterna gjorde det medvetet, bara för att få oss stackars ungdomar att… tja, jag vet inte vad. Siwert Öholm satt i TV och fördömde hårdrocken i allmänhet och W.A.S.P. i synnerhet. Det var den tiden syndabock helt enkelt. Roten till allt ont.
Idag skrattar vi åt det . Trailern till Sweden Rock Festival 2014 proklamerar stolt att ”Siwert Öholm’s favourite band” kommer dit. Faktum är att fredagen den 6:e juni, så hoppas jag att det är Siwert som står på scen och presenterar W.A.S.P. Publiken hade jublat åt honom, och det hade visat att vi en gång för alla hade lagt den här typen av stigmatisering av kultur bakom oss. Kankse.
Vi skrattar åt vad Siwert Öholm sa 1982, och om 30 år hoppas jag att vi kan skratta åt vad Tomas Tobé sa i tisdags. Faktum är att vi redan skrattar, men det svårt att inte tycka det är lite skrämmande när orden kommer från en företrädare för vår regering.