Ni får mig att må illa

Jag sitter och plöjer igenom flödet efter demonstrationerna i Limhamn, där Svenskarnas Parti haft sitt torgmöte. Jag var inte där, och kan bara luta mig mot mediarapporteringen och på de tusentals inläggen på sociala medier. Inlägg som får mig att må illa.

Jag läser om polisens eventuella övervåld i samband med motdemonstrationerna, vilket helt berättigat bör utredas. Om polisen, som med rätta har ett våldsmonopol i Sverige, missbrukar det, så är det något som rättsstaten måste tag i. Uppgifterna i media kring våldet från demonstranternas är motstridiga, men att demonstrationer mot främlingsfientliga partier urartar i våld är knappast någon ovanlighet.

Politiskt våld, oavsett vilken sida av spektrumet det kommer, är rent utsagt vedervärdigt. Det drabbar inte bara de som utsätts, det är en attack mot hela vårt demokratiska samhälle. Ännu värre är att beteende om och om igen försvaras.

I efterdyningarna av händelserna har det dessutom återigen höjts röster om att begränsa möjligheterna för nynazistiska, antidemokratiska och främlingsfientliga partier att demonstrera och att hålla torgmöten, bland annat från Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt, som anser att polisen bör vara mer restriktiv med att ge SvP tillstånd att demonstrera.

Yttrandefrihet är fundamental för ett demokratiskt samhälle, och det är lätt att stå upp för den som princip. Det blir svårare när man tvingas in i en diskussion kring något som man verkligen ogillar. När man tvingas låta en åsikt som är så fundamentalt emot allt som man tror på få komma fram. Det är ok, det får kännas obekvämt, men vi kan fortfarande stå upp för våra demokratiska principer.

För ni som med våld försöker tysta era meningsmotståndare, ni får mig att må illa.

Ni som med dårars envishet försöker hävda att politiska våldsverkare gör något bra, ni får mig att må illa.

Och ni som med politiska medel försöker inskränka yttrandefriheten för andra, ni får mig att må illa.

SvP står för en ideologi som är så vidrig att det knyter sig i magen. Allt de står för bygger på hat och någon slags romantiserad vanföreställning om vårt fosterland och om vårt genetiska arv. Det är för mig obegripligt att det ens existerar människor som på fullaste allvar kan ställa sig bakom deras patetiska partiprogram.

Och ni tvingar mig att försvara dem.

Ni tvingar mig att inte bara uttrycka mig för yttrandefrihet och demonstrationsfrihet som princip, utan specifikt för att även nynazismen ska få komma till tals. Ni placerar mig på samma sida som en ideologi som både ni och jag föraktar. För att det är det enda rätta att göra i ett demokratiskt samhälle.

Ni får mig att må illa.