Att ta seden dit man kommer

Något som man ofta får höra är att de som kommer hit till vårt underbara land ska anpassa sig. Släppa sin egen kultur, och helst sin egen tro. Förutsatt att man inte bara tror i hemmet, fast helst inte då heller. Och om man väljer att utöva sin avvikande religion öppet så är det ju fel, eftersom vi är ett kristet land. Eller i alla fall var vi det, och religionsfriheten gäller bara om man är tyst om vad man tror. Förutsatt att man inte är kristen. Eller ateist, det är också ok.

Det skriks efter förbud mot vissa klädesplagg. För ingen här klär sig i sådana kläder, och därför behöver vi sanktioner mot sådana klädesplagg. Och alla vet ju att sådana där personer ser ner på de som inte är som dem, så det är bäst att vi är proaktiva och ser ner på dem först.

För de måste ju ta seden dit de kommer. För det skulle vi minsann få göra om vi flyttade dit.

Det fick mig att fundera lite. Skulle jag verkligen ändra mina seder och leverne om jag jag flyttade till ett annat land? Sättet jag lever på ändras visserligen successivt hela tiden, och samma sak gäller med all säkerhet de som flyttar hit till Sverige. Man anammar nya tankar och erfarenheter, och man ändrar sig. Så fungerar vi.

Men gradvisa förändringar är inte vad som avses. Det som efterfrågas är snarare krav på ganska radikala ändringar. Är det något jag skulle göra? Jag kan inte se det framför mig.

Det är visserligen väldigt lätt att säga att man själv skulle anpassa sig i ett nytt land. Man kan säga det med övertygelse, och med vetskapen om att man aldrig någonsin kommer behöva göra det. För att ge eftertryck till argumentet är det vanligt att berätta om hur illa det går för de som inte lever på sätt sätt i ”de länderna”.

Men än sen då? Är det något som vill också vill sträva efter? Vill vi verkligen tvinga andra att släppa vilka de är?

För vem skulle jag själv vara om jag plötsligt tvingades ge upp allt jag tror på och allt som jag lever för? Om min bakgrund som har format hur jag lever och lär tas ifrån mig? Om jag är summan av mina erfarenheter, och de erfarenheterna inte längre betyder någonting… skulle jag sluta existera då?

Eller skulle jag bara sluta betyda något?