Ett analogt hål i min digitala värld

Business Cards

Om det är något som jag kontinuerlig framhäver, så är det det digitala framför det analoga. Jag försöker ständigt uppmana den minoritet (inklusive min dotter) som fortfarande använder papperskalender att gå över till Google Calendar eller Outlook, och jag är helt och fullt övertygad om att den tryckta tidningen snart kommer vara ett minne blott.

Men det finns ett undantag, och det är visitkorten. Det är ett område där den där lilla, cellulosabaserade informationsbäraren fortfarande fyller en funktion, i alla fall för mig, och de digitala varianterna behöver fortfarande komma ikapp.

Ett visitkort är enkelt att ha med sig, och framför allt är det enkelt att sticka det i handen på någon som man kanske vill ha fortsatt kontakt med. Det är inte nödvändigtvis så att den som får kortet kommer att höra av sig, speciellt inte om det handlar om ett större affärsmingel, men det tjänar fortfarande som en påminnelse för mottagaren. Det underlättar om jag sedan hör av mig, troligen efter att själv ha fått ett kort.

De digitala varianterna kan visserligen också ha den effekten. Om jag vet säkert att mottagaren lagt in mig i sin kontaktlista, så kommer mitt namn, och förhoppningsvis mitt ansikte, dyka upp på mobilen när jag ringer. Men det förutsätter att man faktiskt kommer så långt som att komma in i listan. Att stå och tala om mina kontaktuppgifter medan min nya kontakt knappar in dem är inte ett tilltalande alternativ. Palm gjorde ett försök för ett antal år sedan med möjlighet att överföra digitala visitkort mellan deras enheter. Det blev aldrig någon hit.

Möjligheten finns alltid att skicka ett mail med ett bifogat vCard, men det är ingen garanti för att mottagaren faktiskt öppnar filen, och jag måste fortfarande veta vart jag ska skicka mailet. I en miljö med många nya kontakter, så tar det onödigt långt tid.

Ett vCard i form av en qr-kod, är naturligtvis ett alternativ. Eventuellt skulle man kunna ha det på sig som en namnbricka, så kunde andra läsa av dem med mobilen, och få in uppgifterna den vägen. Samtidigt så vet jag inte om jag ser fram mot att förklara hur qr-koder fungerar för hälften av personerna som jag möter, för att sedan visa var de hittar rätt app för ändamålet. Qr-koder är fortfarande för krångliga, och får nog ses som ett misslyckande. I alla fall i marknadsföringssyfte.

NFC är intressant. Där finns möjlighet att lagra tillräckligt med information, och skulle mycket väl kunna användas som ett digitalt visitkort. Men på samma sätt som qr-koder, så är tekniken för komplicerad för gemene man, och återigen fastnar man i att behöva förklara tekniken. Jag älskar verkligen att prata teknik, men i ett nätverkande mingel, så är det inte det jag vill lägga min tid på.

Så nej, jag kommer hålla fast vid mina visitkort. Hur mycket det än smärtar mig att erkänna, så finns det fall då det analoga överträffar det digitala. Det är ytterst få tillfällen, men de förekommer.

Förhoppningsvis ses vi i något sammanhang framöver, och då byter jag gärna visitkort med dig.