Provade druvor

Jag gillar öl. Det är mitt förstahandsval när det gäller dryck till maten, och jag lämnar gärna vinet till någon annan . Det är inte så att jag ogillar vin, men jag har alltid sett det som lite konstigt att dricka någonting som inte släcker törsten, även om jag antar att kaffe inte direkt gör det heller. Patrik Standar skulle förmodligen påstå att jag inte alls gillar öl, men jag tror att jag har klättrat något på den sofistikerade skalan genom att uppgradera från Tuborg Grön till Brewdogs Punk Ipa.

Trots allt har jag velat prova lite olika viner, och någonstans i bakhuvudet har det legat och grott en önskan av att ge mig på en provning. Efter ett par lyckade ölprovningar och en mycket trevlig whiskyprovning för ett par veckor sedan, så tog sig Patrik sig an att anordna en vinprovning för oss.

I onsdags så var vi åtta personer – nio inklusive lille John –  som samlades i Patrik och Eiras lägenhet. Efter en god middag, så kom vinglasen fram på bordet. Det var en blindprovning, så vi hade ingen aning om vad som fanns i glasen. Det passade mig utmärkt, eftersom jag ändå hade kommenterat sorterna med “huh?” om någon hade berättat för mig vad som serverades.

För er som inte varit på en vinprovning, så handlar det absolut inte bara om att dricka. Istället för att gå direkt på glasen, så inledde Patrik med en liten föreläsning om vin. Vin genom tiderna, vin över världen, och vilka olika förhållanden som kan ge vinet sin karaktär. Mycket information – mer än jag kunde ta in på en gång – men det visade sig vara en bra grund för själva provningen.

Det första varvet handlade inte om att smaka. Det enda vi gjorde var att titta på vinet, och redan där så insåg jag att “rött vin” innefattade ett ganska brett spektrum av färger och konsistenser, mer än vad jag hade kunnat gissa. Samma sak gällde lukten,och även om jag är ovan, så gick det att urskilja en hel del av de underliggande dofterna. Naturligtvis gick det avsevärt mycket lättare när någon annan påpekade vad jag borde kunna lukta mig till, men jag tyckte ändå att jag var lite duktig.

Så hur smakar man sen på vinet? Vinet som man under en halvtimma eller så hade byggt upp en hel del förväntningar på. Försiktigt skulle jag vilja säga. Det finns en hel del smaker utöver “vin” som jag kraftsade ner på provningsprotokollet, speciellt när vi dök på de dyrare vinerna. Vad man tycker om dessa smaker skiljer sig naturligtvis från person till person. Sedan totalratade jag ett av vinerna provade (Villa Antinori), men det hade jag nästan väntat mig. Finare viner ska enligt uppgift vara svåra att uppskatta fullt ut om man inte är van, även om det här inte på något sätt var extremt dyrt. Intressant nog blev jag väldigt förtrust i (Château Mont-Redon) som är ganska lång från det billiga bag-in-boxvin som jag har druckit tidigare.

Sammanfattningsvis var det en mycket bra kväll. Det stora problemet efter en kväll med någon av Patriks provningar, är att jag har en tendens att få smak för drycker som är dyrare än vad jag är van vid att köpa. Å andra sidan är jag ingen stordrickare alls, så jag antar att det är värt ett par kronor för extra att få ut lite mer av det som jag faktiskt dricker.