Och vem är du då?

Det är alltid en fråga värd att ställa, men i vår digitala värld så får den ytterligare dimensioner. Jag har tidigare skrivit om hur vårt digitala jag knyter ihop våra olika personer, men naturligtvis så är det inte alltid så enkelt. För även om vi kanske får möjligheten att kasta maskerna lite grann, så kan det digitala naturligtvis skapa ännu fler.

Ibland frivilligt, och ibland ofrivilligt.

Jag har konton på en hel del platser på nätet, inklusive de vanligaste sociala nätverken. I korthet finns det många platser som vill ha min uppmärksamhet och min information. Jag delar gladeligen med mig, men jag vill ju heller inte slentrianmässigt korsposta allt jag gör på samtliga platser. Så jag försöker att dela vad jag gör, främst mellan Google+, Facebook, Twitter och Instagram. Ibland blir det samma saker på flera platser, ibland inte.

För min del känner jag dock att det är viktigt att vara så öppen som jag bara kan på alla platser, även om tiden kanske inte alltid räcker till för det. Jag gillar att vara öppen, och jag vill att de som träffar mitt digitala jag ska få samma uppfattning om mig som när de träffar den svartklädda personen som brukar hänga på mitt jobb. Det gör mig hel.

Samtidigt finns det ingen som faktiskt har möjlighet att ta till sig av all information som jag eller någon annan postar i sina kanaler, men det kanske inte är nödvändigt heller? Informationen finns i flödet, och om en vänner och bekanta tar del av ett fragment av den, så är det kanske tillräckligt. Vi tar inte del av allt som folk gör fysiskt heller, så det är ok om man missar delar av flödet. Doppa ner huvudet och se hur dina vänners liv finns där i periferin. Det digitala finns kvar där senare om du vill veta vad du missade.

Hur hanterar du ditt digitala jag?