Få nordiska gudar

DN, skriver idag om att Idris Elba gör rollen som Heimdall i filmatiseringen av Marvels Thor. Det har kritiserats av fan av serien, som anser att rollen borde gå till en någon som är vit, och förmodligen också blond. Ärligt talat är jag inget större fan av Thor. Inte för att jag ogillar serien, men för att jag inte tagit mig för att läsa den. Jag brukar dock gilla superhjälte-filmer, så jag ser fram emot den i alla fall.

En snabb titt på rollistan avslöjar dock något mycket värre. Den enda skådespelaren med nordiskt ursprung verkar vara Stellan Skarsgård, som spelar Selvig. Det är en enorm skymf mot vårt kulturarv. Eller så är det inte det.

Det handlar om en film, något som är tänkt att underhålla. Att bli upprörd över den här typen av detaljer känns rent utsagt fånigt. Det finns något som heter ”suspension of disbelief”, vilket i korthet innebär att man accepterar att alla detaljer inte är helt verklighetstrogna. Man går med på att utomjordingar i Star Trek talar engelska via en så kallad universal translator, och att den på något outgrundligt sätt även ändrar deras läpprörelser. Man accepterar att karaktärer som ska vara odödliga blir märkbart äldre, eftersom skådespelaren tyvärr själv inte besitter odödligheten.

Och varför gör vi det? För att det blir extremt mycket lättare att njuta av filmen då. Det är en förutsättning för att filmen ska uppfylla sitt primära syfte: Att underhålla. Det är upp till oss själva om vi vill bli underhållna, och om vi inte låter filmen göra det, så finns det ingen anledning att titta på den från första början.