2012: En årskrönika

Nu är det bara några timmar kvar på 2012, och då är det kanske en bra idé att fundera lite över det gångna året och vad jag faktiskt lyckats åstadkomma. Och kanske också vad jag inte har gjort. Eftersom jag pysslar med en hel del olika saker, så kan det hända att min tillbakablick blir lite spretig.

Det känns naturligt att börja med familjen. Min fantastiska hustru Ann-Louise och jag firade vår fjärde bröllopsdag. Det är alltså fyra år som hon har burit mitt efternamn och samtidigt lyckats stå ut med alla mina projekt, idéer och jobbande. Och det är längre tid än så som hon har funnits där och fått mitt liv att fungera. Det är svårt att inte vara tacksam över det, och jag hoppas innerligt att hon kommer finnas där i 4, 40 och 400 år till. Jag har som ni kanske vet planer på att leva för evigt. Det kändes skönt att kunna tillbringa några dagar i Rom med henne i sommar.

Min mor fyllde 70 i år, och var kan man fira det bättre än i Salzburg. Platsen där hennes favoritfilm, The Sound of Music utspelar sig. Det var en kul resa, även om det är en katastrofal stad när det gäller att få tag på hamburgare, men det finns mycket intressant att titta på. Jag är inte helt övertygad om att Eric tyckte att det var den bästa semesterresan någonsin, men chansen att få umgås med farbror Fredrik säger han ju inte nej till.

Sedan är ju inte 70 någon direkt ålder att tala om, och det är ju värt att nämna att hon numera är inne på sin andra smartphone. Till skillnad från ungarna så håller hon sig till Android. Farsan har visserligen införskaffat både iPad och Apple-tv, men det är svårt att säga emot användbarheten. På mobilsidan håller även han sig till Android.

Eric och Evelinas mamma flyttade hem från Spanien igen, och efter att vi ha vant oss vid att ha dem boende hos oss på heltid var det dags att gå tillbaka till varannan vecka igen. Tur det, för jag kan absolut inte hantera det här med att köpa kläder till dem. Storlekar är ett mysterium när de börjar involvera siffror. Vad är det egentligen för fel på S, M, L och XL? Visserligen tar ju Evelina hand om det där själv nuförtiden, och jag misstänker att det inte dröjer länge innan Eric gör detsamma.

2012 var dessutom mitt första år som tonårsförälder, vilket var en… tja, inte direkt NY upplevelse – Eve har himlat med ögon åt allt jag säger under ganska många år. Jag har läst att det skulle vara värre än vad faktiskt har varit. Får hoppas att det håller sig så. Man kan dock konstatera att Evelina har sin pappas vana att ta på sig en väldig massa projekt, vilket bland annat har resulterat i att Evelina far land och rike runt och skriver artiklar för Struten. Eric håller sig mer på hemmaplan – där Xbox, fotboll, innebandy och kompisar lockar. Det känns tryggt.

Fortnox International tog ett viktigt steg under 2012, och i maj lanserade vi den tyska versionen av systemet. Det har ju dock inte minskat arbetet med Storbritannien och Finland, så mina erfarenheter av flygplatser har gått upp drastiskt. Jag trodde aldrig att det skulle komma en dag då jag skulle säga “det är så roligt att utreda momshanteringen i olika länder”, men det är det verkligen. Det blir ju inte sämre av kollegorna, såsom Camilla, Magnus, Eira, Emma och Jan, samt alla andra som drar tåget framåt. Det är en spännande resa, och det känns som ett privilegium att få vara med på tåget.

Darkness Publishing tog ett nytt steg under året, och är nu inte längre ett förlag med en enda författare. Under 2012, så släpptes både Maria Edgrens Den magiska bokskrivaren, och Hampus Erikssons Berättelsen om Bill Sanch: Volym 1. Dessutom har både Gainea och Den magiska bokskrivaren kommit ut som eböcker, vilket jag personligen ser en enorm framtid inom.

Arbetet med förlaget har gett mig många nya bekantskaper. Både Maria och Hampus har varit ofantligt kul att jobba med, de är båda så engagerade i vad de gör. Ibland känner jag att de ligger flera mil framför mig själv, och att jag kämpar för att hinna med. De konvent som jag besökt har dessutom gett mig en del andra bekantskaper, såsom Anna Gable (författare till Ghosts, Drugs & Rock n’Roll) och många, många fler. Ni vet vilka ni är, och jag ser fram emot allt vi kommer att göra under 2013.

Jag har under året som gått också tagit steget fullt ut och blivit assistant director inom BNI. BNI är ett världsomspännande affärsnätverk, och jag jobbar just nu med att starta upp två nya team. Ett lunchteam i Växjö – som för övrigt är på gång att slå upp portarna – och ett frukostteam i Ljungby. I båda fallen har jag flera erfarna BNI:are att jobba med , och det hjälper. 2013 kommer att bli ett stort år för BNI, och det är ju ännu roligare att veta att vår region slog nytt rekord med mer än en miljard i fakturerade affärer under 2012.

Det händer mer unde 2012, och det är saker som jag borde ha gjort men som jag inte gjorde. Jag hade exempelvis väldigt gärna velat komma längre med andra boken i min fantasyserie Gainea. Jag hade velat köra mer motorcykel under sommaren, men så blev det inte. Tyvärr har dygnet bara 24 timmar och jag fyller dem kontinuerligt med nya projekt.

Avslutningsvis är det bara att konstatera att jag har ett fantastiskt liv. Jag har en underbar familj och jobb som jag älskar, och vad mer kan man egentligen begära? Jag skulle kunna fundera på nyårslöften, men även om man faktiskt tar sådana på allvar, så innebär ett årsskifte egentligen bara att man räknar upp ett siffra. Det inte en världsomvälvande händelse i sig och det innebär ingen egentlig förändring. Förändringar är inget man gör, det är saker som man driver på och som händer hela tiden. Förändringar är det som vi gör medvetet eller omedvetet för att nå våra mål. De har inget värde i sig.

Så glöm nyårslöftena och sätt upp mål istället. Hur vill du att ditt liv ska vara om fem år? Om tio år? Om du vet det så behöver du inga nyårslöften. Så länge du har målen klart för dig, så kommer du att ta dig närmare dem. Steg för steg. Sakta men säkert.

Jag vet vilka mina mål är.

Gott nytt år!